hej skuggan

vi som vet, vi som kan. vi som vill, vill lite mer och lite mindre på samma gång. som en orgasm i kroppen fast ändå en fastfrusen klump i tårna. en stadig blick möter en svajig. har vi varandra? vi har ingenting egentligen.
det är så skört och labilt och ungdomsångestladdat.
jag är som en studsande boll, far fram och tillbaka lite osäker åt vilket håll jag vill gå åt.  men jag kommer susandes tillbaka till bollplankan, fastnar med kardborren. hur mycket kan egentligen rymmas i ett enda huvud?
jag skulle vilja improvisera i kulturskolans lokal. den slitna gymnastiksalen.
när jag var yngre visste jag hur jag skulle handskas med livet. vilka steg man skulle ta.kan det vara så att jag glömt bort det.
snurrat bort mig på den glashala isen. tappat bort säcken med grus.

vi kanske inte kan vara vänner. du är omöjlig. jag försöker, men jag ska sluta nu.


Du ska resa dig ur badet
Då du är redo, ren och varm
Du ska vinna med ditt allvar
Du ska vinna med din charm
du vill härska, du vill ge
Både din djärvhet och din ömhet
Ska världen lyssna till och se
Vad folk än sagt, vad dom än tror
Du ska veta himlen hör dig
Det finns dom som ska förstå dig
och det finns dom som inte kan
Men du ska aldrig känna oro
Ni som förstår ni har varann

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback