I want my inner fire burnin'

en solig dag, på väg till jobbet med strömstad tåget. jag lyssnar på kings of leon. det är ändrade planer mina vänner. jag stannar i göteborg. Örgryte here i come. jag ska få hyra ett rum i ett kollektiv i en stor villa som är underbart gammaldags och snett.
längtar efter sommaren, vare sig den blir i bohuslän eller i göteborg. ska bli gött att få ta av sig alla kläder man går runt och släpar på. tänker varje vår samma sak, att vi går runt i ett jävla mörker i fyra månader. och man blir så glad när våren börjar komma och solen skiner lite längre varje dag. varför stannar man i kalla sverige under vinterhalvåret? jag tror faktiskt inte vi är skapta för det mörkret. människor behöver kärlek o respekt och allt det där, men framförallt behöver vi SOL.

Jag o hilda hade utflyttningsfest i lördags. Lisa kom från Oslo och fick stressa runt med oss i jakten på billig feta ost ute i angered, men det var det värt. kom en massa trevligt folk och jag tyckte att festen blev lyckad. var en mysig stämmning.




put your eyes on me and I know a place where we can get away

en perfekt lördag. vackra, underbara väder. en dag med tvätt. jag och hilda satt utanför vårt hus, drack en kopp kaffe och rökte en cigg. solens ljus smekte mina kinder. vi snackade om ungdomen. när vi flyttade hemifrån. orädda och ivriga. nästan desperata efter något nytt, få ett eget hem. många ungdomar är inte så. dom väntar, bidar sin tid och ligger lågt innan dom gör sitt move.

jag tycker verkligen att det är lustigt hur livet liksom löser upp knutarna helt av sig själv. eller ja, det kanske innebär en kraftansträngning åt något håll, men det är som om någon kosmisk kraft alltid ser till att det både kommer toppar och dalar. all oro och ångest försvinner alltid. det kan ta olika lång tid, ibland går det långt mellan varven och man börjar ju fan undra hur det egentligen ska gå. men när molnen skingras tittar solen fram.

jag inser nu att jag kommer att sakna göteborg. Även om jag bara kommer vara borta ett par månader så kommer jag sakna den här staden. tiden här har inte alltid varit lätt, men jag börjar också se att tiden varit väldigt utvecklande. jag har lärt mig mycket. och jag börjar faktiskt ta staden till mitt hjärta. börjar kännas som hemma. jag får väl se till att flytta tillbaka snart.
jag hoppas på jobb ute på nordens ark i sommar. bo ute på kusten och bada i havet när man är ledig.

 oh ja! efter en lång dag med jobb och LiKa danskompani. jag lägger mig i sängen, lyssnar lite på timbuktu. lyssnar till min inre röst. resonerar fram och tillbaka i hjärnan. finns en hel del alternativ. olika kort att spela på. men alla känns ganska bra. lyssnar på saian supa crew, rouge sang. dom sjunger om kärlek, men vet inte riktigt vad dom säger. det är vackert. skulle kunna ligga här i sängen och bara känna mig nöjd. nöjd med mig själv. nöjd med min säng, allt blir bra. ja, det blir det till slut. det kanske är det här som är försoningen. förlika sig med sin historia, men inte vara rädd för framtiden. det är som chords säger, "no time like the present". på onsdag morgonen ska jag sova länge. känna morgonen i frölunda.




handlar din skönhet om att du är snygg
eller snygg för att du är vacker
vacker för att du är skön
eller skön för att du är så grym

Jag gick in genom den olåsta dörren.
smygandes, bejaktande försiktiga steg
ett förstört hem
en konrekt reflektion på hur mitt känsloliv såg ut fast abstrakt
men fasthet
snabbhet

jag har älskat långsamt under solens ljus
jag har skrattat och tittat in i ögon som inte ljuger
jag är 20 år gammal
har inga barn
ingen sjukdom
jag kanske är lite konstig i huvudet
men inte mer förstörd än vad som är okej

det är en balansgång, men icke omöjlig att gå på
det är svårt
men lätt också
men inte bara ett eller det andra
mitt öde är inte bestämt

vad vet jag
men kanske vore det bäst om någon av oss försökte prata
men ingen av oss vill det tillräckligt mycket
så tystnaden beror
men i de bästa av universum skulle vi talat
ja, i de bästa av världar skulle vi kunnat vara vänner