förlunda


I sort of, kind of, miss it somehow. I really do miss it.  vi glömmer ganska lätt de smärtsamma små saker som händer oss i livet. och vi har svårt att känna tacksamhet över de små ögonblicken av lycka som betyder så mycket i den stora hela bilden.
jag saknar tamburingatan 3 på  något vis. jag saknar ljuset och köket utan fläkt. jag saknar kvällarna, när det var mörkt utanför. jag saknar förortskidsen och våra finska grannar. jag saknar promenaderna ner till hemköp på söndagarna, när vi var bakfulla och jävliga. jag saknar lugnet och jag saknar stressen innan vi skulle gå ut. jag saknar badkaret och dreadlocksen. men mest av allt saknar jag DU & JAG, när hilda och sofie bodde ihop. jag bär det som en skatt i hjärtat, en tid av prövningar och omvälvande omständigheter, men mycket skratt och goda frukostar.



























Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback