I want my inner fire burnin'

det är tröttheten i lederna som sätter sina spår
i prioriterings hjärnan som måste fatta alla besluten
är det inte lustigt, den känslan,
den fullkomliga oledigheten i att ta ledighet
ni vet, tiden springer fort och när det blir mörkt igen är dagen över
översvämmat av över, högpresterande arbetsmyror
vi går och lägger oss och tänker, inbillar oss
att en dag finns det tid och energi att göra något annat, någon annan sak
och att det är därför det är lugnt att vara lat idag
en dag ska jag bli allt det där jag lovat mig själv
stark, stabil och trygg
jag ska gå mot solen med en lejoninnas stolthet
ett hem ett arbete en fritid en vän en närvaro en tid en tid en tid
att ha tidens alla möjliga fördelar på sin sida
då det finns tid till allt det där som jag aldrig orkar med
det är dagar som denna, då jag kommer ihåg smärtan i varje människas öga, som jag mött
och att ensamheten i sorgen är så stor och stark, varje gång den infinner sig hos oss
att det blir banalt att skriva något vackert och trösterikt om det