sköra du
jag tänker att vi tänker mycket
vi resonerar och kontemplerar
att kritisera är också en gåva
vi tar våra tankar i hand
och masserar dom ömt
med handloven och ömtåligt med fingertoppen
vi skriker åt huvudet
och önskar att vi kände mer med hjärtat
vi går runt i cirklar, av och an
promenerar längst samma väg åter igen
och undrar varför allt känns likadant
du påpekar;
jag har gjort allt i regelboken för att komma underfund
med varför jag alltid tror att jag ska ramla i trappor
jag förstår fortfarande inte,
så nu kan du väl berätta
jag har försökt så förbannat
att förändra på allt det här
jag har läst all självhjälps litteratur från usa
testat både thai-chi och yoga
varje morgon joggar jag i 20 minuter och jag ber en bön till kosmos innan jag startar bilen
snälla du om det finns någon sådan
jag vill lära mig att gå i nya riktningar
jag vill se på mig med nya ögon och jag vill att min röst ska vara stark
ge mig ett litet tecken så ska jag visa dig att jag kan
då ska jag sluta slita mitt hår
och bara gå rakryggad och stolt
då ska jag sluta skämmas och be om ursäkt
då ska jag skratta åt att jag är tokig för att jag tror att jag ska ramla i trappan
då ska jag äntligen
äntligen erkänna mitt värde
Kommentarer
Trackback