de tre musketörerna

kanske kan vi läka såren
en dag i maj vaknar du upp och allt är förlåtet
en dag i maj tar någon sitt förnuft tillfånga
och ber om ursäkt för allt ont han gjort
kanske kan vi vila upp oss,
leva livet ut i varje fingerspets,
ta varje dag som en ny chans
att inte längre famla i mörker
i ovisshet, i ängslan
och kanske kan vi läka såren
en dag i maj
står ingen vid din dörr och ber om ursäkt
från sitt hjärtas djup
men trots det,
kan vi kanske läka såren och lyfta blicken högre
inte längre tvivla på om det är okej
om man räcker till
om kärleken finns där trots allt
vi kan ta stora starka kliv någon annanstans
inte som krigsförare, eller självutplånare,
inte som duktiga flickor eller med överdrivet läckra hårssvall,
utan som de vi egentligen alltid varit
de bästa på att vara sig själv

med hes cigarettröst

i denna centraliserade
demonstrerande värld av välbehag
i detta lokala lågtryck
av känslomässiga förbindelser och vänskapstvister
ute på balkongen med en macbook
en cigg och dubstep mix från datorhögtalarna
som talar sitt tydliga språk
i denna värld där allt existerar
men ändå inte riktigt finns till
i storstaden, landsbygden och i hemstaden
inuti våra hjärtan och utanför hjärnans kapicitet
att förstå
att konstatera skillnaden
mellan liv och död
i musikens vibration,
i mellanrummet mellan resonansen
och bas kicken
som slår mot trumhinnan i mina AKG lurar
i avståndet mellan de jag älskar
och stolen jag sitter på förtillfället
det är ingen tillfällighet
att vi lider av för lite förståelse
i denna värld där vi både utnyttjar och utnyttjas
där vi älskar och älskas
av älskarens varma blick
det är en desillusionerad älvas dans
en litteraturstuderande ute på hal is
en advokat med för mycket deg
en seg haschrökare eller en supersnygg tjej som precis fyllt 16 år igår
borde skriva klart mitt cv och skicka in de rätta papprena
till de rätta myndigheterna
så jag kan mätta min plånbok med ett riktigt jobb
gräva ner världens alla orättvisor
och stå upp som en ny kvinna
redo att ta tag i problemet med världsvälten
springa tusen varv och skrika åt att det gör ont i mjälten
skratta högst och visa fingret till varje bilförare
fan dom vet ju!! att växthuseffekten inte är
något jävla skämt


aha

det är det lilla lilla
i livet som gör skillnaden
det är solen som skiner idag
och någon som sjunger en sång om en ny dag
det är din hand på min axel
och det är lukten från en eld i skogen
av nyklippt gräs,
om att få leka vid vattenbrynet som små barn
om önskan om ett barn
det är när vi skrattar åt saker som kan tyckas vara meningslösa
men det är just det som förlöser oss
det finns ett litet mellanrum
mellan underhuden och organen där inne
platsen under huden
det är där allting händer
det är där hela livet utspelas
i pyttesmå mekaniska rörelser formas livet
det är en mekanik
värdig sitt namn
det är litet och anspråkslöst
men kraftfullt
det är flowet som aldrig gör fel
du tar min hand och vi springer en bit genom stan
det regnar idag och jag föreställer mig hur jag flyr från
det som en gång var mina demoner
jag kan se alla vägar framför mig
men vet inte vart dom leder
jag är inte rädd att ta reda på det
för jag skräms inte längre på samma sätt
"du är högst levande" säger du
"inte död, inte ett köttstycke"
jag tar ett djupt andetag och lyssnar till orden
tänker på cellfördelningen och undrar om den fungerar som den ska
och så ringer klockan
det är dags att stiga upp till en ny dag

meningar

passa tiden
den springer för fort
gå till apoteket innan det stänger
hinna till, hinna rinna av
innan det är dags att sätta på
klara av, tappa bort
kvittot på det du skulle lämna tillbaka
plocka isär pusslet för att
lägga ihop det igen
krama ur, kratta bort
skratta bort och skratta sist
innan den pinsamma tystnaden
hitta på en historia
hitta till vart du ställde skorna igår
hitta vägen runt det som känns för jobbigt för idag
hitta ett jobb
vakna ur dvalan
skrapa bort det första lagret
slänga bort resterna i slasken
kurera, dissekera, och ockupera sitt medvetande
med meningslösa meningar
smälta in, passa in, göra sig till
för att få vara med i
i... jag vet inte vad
kastrera sin katt och tacka gud för att det inte var jag
tack gud
för att det inte var jag

jag är kär

jag ska skriva vackra kärleksdikter till dig varje söndag
du vet
när du är lite nere och vi vet att du snart ska åka
jag kan laga soulfood varje dag
och jag vet att du inte tycker om att diska, men du gör det ändå
och när jag får psykos och slänger kläder omkring mig
så kan du sitta på sängen och säga att det ordnar sig till slut
och vi kan prata om livets klurigheter
tills vi kommer fram till att vi inte kommer
fram till något
och kramas
köra bil varje helg
30 mil för det är inte så långt när man är kär
tala om framtidsdrömmar
och hur livet varit fram tills just nu
och veta om att det inte alltid kommer att vara såhär
att det är 2316 km mellan oss
kanske bara 5 meter
eller 1
eller bara 1 ynka decimeter när vi sover i samma säng igen