bara de som lever får se

jag insåg det inatt i
drömmen i
sömnen i
lägenheten där jag bor
att det är en gammal krigsskada som härjar
i mitt bröst
trösten är inte längre nog när
nattens mörker närmar sig,
här, när väggarna sluter tätt
och den skyddande hinnan verkar vara sönderfrätt
ja jag ser det nu, att gamla sår
än smärtar och att det är till mig
som minnena går
egentligen var det bara en parantes i livet
men rädslan har grott sig fast
även fast jag vrider och vänder på saker i tvära kast
så kan jag inte skaka av mig känslan
av nej:et som klingar
i hjärterummet och studsar med dova dån
hur jag kände mig som ett fån och
fick gå med långa, konstiga, ryckiga steg
hem längst gatan som en gång varit själva kärnan i lyckan
ja, jag var feg och det ångrar jag än idag
men idag är en ny dag säger du
och jag vet så innerligt att du har rätt
och att kärleken faktiskt bara kan vara så  skön och rätt och slätt
helt jävla perfekt
som den är idag
men inatt
i drömmen
i sömnen i lägenheten
där jag bor
var jag sönderbombarderad och ibland
blir jag inte speciellt attraherad av minsta möjliga risk
att historien upprepar sig och av djävulskap, hjärtekross och djupa dån
jag vill inte känna mig som ett fån
igen





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback