tjugotredje oktober

en gång till
jag tittar på en kvinna jag vet att det är jag
i spegeln skymtar andetaget
omhändertaget litet sorgset barn
och konturerna suddas ut
i en dimma på en annan plats
där i perferin står du
med ditt sneda leende och dina stora händer
händer det att du känner samma som jag
en ilning ett sting av förundran inför livets alla stora frågor
dom sågar, tar ned träd och skrattar när det brinner
en lust till att fly som bara delas av dig och mig,
känslan man får
när man ser på när något skövlas
djupa spår i marken under oss och känslan av att något saknas
du vet, som när ens briljanta idéer ratas
och istället tillåter man sig själv att matas
med det som man får
låt mig få knyta dina skor så att du kan springa
ta sats och hitta en annan plats, du kan väl ringa
när du kommit dit
 
 
 
 
 

hur man är en princessa

Du vill så gärna komma in
höra till
vara något som man kan placera på en pedistal
utsmycka, betrakta och beakta
någon som kan säga att du är fin
inte någon som någon föraktar
du kan skapa mysteriernas mysterium
bara med en blick
allt bara för att få en gillande nick
men mest av allt handlar det om att omge sig med de rätta människorna
ni leker lekar där alla rollfigurer verkar vara så speciella
allt är en hemlighet
när man frågar
koderna måste bevaras
tolka chiffer, en krypterad gåta
en skattkarta som få har tillträde till och jag har inte en aning om hur man gör för att bli en fin tjej
någon sån där som alltid låtsas säga nej
en princessa en skönhetsmässa
säg hur jag ska göra för att bli som dig
omtyckt och uppskattad
ingen ful, tjatig borgarbracka
ett livsstilsmagasin och en utstuderad utstyrsel
jag läser skrifterna, springer med andetaget i halsen i underjordiska tunnelsystem
och tänker att om någon bara kan fatta att vi hjälper till
att upprätthålla tröttsamma sociala system
genom att prata om sjuka skönhetsideal som ett eftersträvansvärt fenomen