birdman
Han är som en svala
som flyger lågt
som innan regn
ibland landar han
för att snabbt flyga iväg
precis när marken under börjar kännas
bekant
igenkännlig
och varm
sprider han ut sina vingar för att
inta ny tillfällig mark
högt där uppe i skyn flyger han
och känner friheten fläkta i sina fjädrar
och här från marken
är det svårt att pricka en svala med hagelbössa
spår 3, 14:52
Hastigheten är min bästa vän
för det känns som om jag långsamt transformeras
när landskapet fladdrar förbi och förändras
Jag tänker på det när jag åker tåg
hur kraften är så obönhörligt hänsynslös
hur långa ord får karaktären av korta små pustar av ljud
om jag sticker ut huvudet genom fönstret för att skrika
På tåget blir jag en resenär bland alla andra, ansiktslös
det som förenar oss är hur våra kroppar rör sig
i samma hastighet
rytmen i rörelserna i kroppsdelarna
när tåget kränger till
sammanhållningen i samstämmigheten i all sin alldaglighet
Den minsta gemensamma nämnaren är det minimala
motstånd
genom vilket vi förflyttar oss i tid och rum
Hur jag påminnns om människans litenhet
när tryckvågen sköljer över oss då två tåg möts längst trånga spår
Hur utelämnade vi är till starkare krafter
att fysiken fullständigt skiter i de mänskliga rörelserna
För mig är biljetten det mest påtagliga löftet om en möjlig förändring
hur resan kanske kan sätta allting ur spel
ställa saker och ting på sin spets
där den geografiska platsens betydelse betyder mer än annars
hur biljetten ger mig ett val
att stanna kvar eller åka iväg