vägen till...
minnesanteckning till mig själv
sluta oroa dig
ha ingen ångest eller osäkerhet
min vän, det ordnar sig till slut
det är som flygvärdinnorna säger
det är bara lite luftgropar på vägen
men säg mig outtalade guden i himlen
vad ska jag göra under flygturen?
nej nej nej
sjukskriva sig från livet
säga upp sitt boende konkrakt
tappa bort nyckeln och skita i det
ringa till telenor och berätta att man hatar dom
sluta ladda ner musik, börja samla på döda kryp
ringa till chefen och deklarera
"min själ är lite trött.. jag vet inte riktigt när jag kommer tillbaka"
börja skrika åt folk och slå i dörrar
lyssna på fågelkvitter samtidigt som man spelar sönder högtalarna med
skränig hårdrock
bajsa lite utanför toaletten
lägga sig i mittgången på sj-tågen
planka på sj-tågen, skrika högt när sj-damen berättar vilka tåg som går
börja om, klara av det igen
för att göra samma sak igen
fast lite annorlunda för det blir ju aldrig riktigt samma sak
jag kan inte skriva dikter längre
säga upp sitt boende konkrakt
tappa bort nyckeln och skita i det
ringa till telenor och berätta att man hatar dom
sluta ladda ner musik, börja samla på döda kryp
ringa till chefen och deklarera
"min själ är lite trött.. jag vet inte riktigt när jag kommer tillbaka"
börja skrika åt folk och slå i dörrar
lyssna på fågelkvitter samtidigt som man spelar sönder högtalarna med
skränig hårdrock
bajsa lite utanför toaletten
lägga sig i mittgången på sj-tågen
planka på sj-tågen, skrika högt när sj-damen berättar vilka tåg som går
börja om, klara av det igen
för att göra samma sak igen
fast lite annorlunda för det blir ju aldrig riktigt samma sak
jag kan inte skriva dikter längre
20 maj, 27 maj
det är som det sista andetaget
undslipper min mun
helt ödesmättat och slutgiltigt
det känns i benmärgen och i
helheten av min existens
jag blir kall när jag tänker på alla sömnlösa nätter
all sorg som du en gång drog med dig
in i det livet du själv varit med och skapat
hur du sårat mig och därigenom
förnekat och förenklat din egen tvivelaktiga person
jag har lärt mig att leva med verkligheten
och jag har hört många fler historier
ur andras liv
dom berättar om förstörda relationer till pappor och mammor
och även om orden låter starka,
även om deras ord är fyllda av överlevnadsinstinkt
och en djupare insikt
om att livet är värt att leva
så vet vi om,
det är en sorg som kanske aldrig försvinner
undslipper min mun
helt ödesmättat och slutgiltigt
det känns i benmärgen och i
helheten av min existens
jag blir kall när jag tänker på alla sömnlösa nätter
all sorg som du en gång drog med dig
in i det livet du själv varit med och skapat
hur du sårat mig och därigenom
förnekat och förenklat din egen tvivelaktiga person
jag har lärt mig att leva med verkligheten
och jag har hört många fler historier
ur andras liv
dom berättar om förstörda relationer till pappor och mammor
och även om orden låter starka,
även om deras ord är fyllda av överlevnadsinstinkt
och en djupare insikt
om att livet är värt att leva
så vet vi om,
det är en sorg som kanske aldrig försvinner
faktum
jag slås av det brutala faktum att vi
människor inte alltid klarar upp det
det finns människor på varje familjär gata i varje
stad jag känt mig hemma i
som inte klarar livets tunga påfrestningar
sorgen, skiten och all propaganda från eliten
när pengarna inte räcker till,
vem ringer man då?
när orosmolnet över pappas alkoholism eller
mammas deppighet eller arbetslösheten som andas i nacken
vart går man då?
jag har varit där själv
och jag vet att steget dit allt som oftast
är otvivelaktigt litet
det är svårigheterna som sammanlänkar oss
det är i sorgen vi söker jämlikar
och om vi radar upp alla demoner på rad,
vem har flest och vilken är värst?
och även fast vi försöker,
är det strävan som är nyckeln?
kanske finns det något annat vi väntar på
som aldrig kommer att infinna sig
ett tecken
en barmhärighetens hand
som ger och ger och aldrig
kräver sin beskärda del
människor inte alltid klarar upp det
det finns människor på varje familjär gata i varje
stad jag känt mig hemma i
som inte klarar livets tunga påfrestningar
sorgen, skiten och all propaganda från eliten
när pengarna inte räcker till,
vem ringer man då?
när orosmolnet över pappas alkoholism eller
mammas deppighet eller arbetslösheten som andas i nacken
vart går man då?
jag har varit där själv
och jag vet att steget dit allt som oftast
är otvivelaktigt litet
det är svårigheterna som sammanlänkar oss
det är i sorgen vi söker jämlikar
och om vi radar upp alla demoner på rad,
vem har flest och vilken är värst?
och även fast vi försöker,
är det strävan som är nyckeln?
kanske finns det något annat vi väntar på
som aldrig kommer att infinna sig
ett tecken
en barmhärighetens hand
som ger och ger och aldrig
kräver sin beskärda del
till lisa cederlund & meriel spångberg
för alla samtal som varit på riktigt
för själasökande och acceptans
samtal om svårigheter och broar som byggs
för samtal om kärlek, tillit och politik
att parkera sin rumpa på ett tak med kaffe och cigg
tillsammans med två härliga kvinnor
sitta på balkongen och stirra ut över ett landskap som långsamt blivit grönare och grönare
tillsammans med två kloka, insiktsfulla kvinnor
alla filosofiska samtal
och för allt flams och träningsvärk i magen för att jag skrattat så
för all stress och för att livet inte alltid är lätt
jag är glad
för att jag fått äran att träffa er
ni har vinden i håret och studsen i stegen
ni har ambitionen
fast nödvändigtvis inte bara den som gäller karriären
ni har skrattet och ni har hjärtat som slår stadigt
ni har rösterna som jag lyssnar till
ja, jag är så glad och tacksam att jag fått träffa er
och tills vi ses igen
"Safe travels, safe return"
som Atmosphere sa.
för själasökande och acceptans
samtal om svårigheter och broar som byggs
för samtal om kärlek, tillit och politik
att parkera sin rumpa på ett tak med kaffe och cigg
tillsammans med två härliga kvinnor
sitta på balkongen och stirra ut över ett landskap som långsamt blivit grönare och grönare
tillsammans med två kloka, insiktsfulla kvinnor
alla filosofiska samtal
och för allt flams och träningsvärk i magen för att jag skrattat så
för all stress och för att livet inte alltid är lätt
jag är glad
för att jag fått äran att träffa er
ni har vinden i håret och studsen i stegen
ni har ambitionen
fast nödvändigtvis inte bara den som gäller karriären
ni har skrattet och ni har hjärtat som slår stadigt
ni har rösterna som jag lyssnar till
ja, jag är så glad och tacksam att jag fått träffa er
och tills vi ses igen
"Safe travels, safe return"
som Atmosphere sa.
kontakt
Jag tänker på alla goda saker livet ger mig, och förhoppningsvis kommer fortsätta att servera.
jag har fina, kloka, starka vänner. Många kvinnor att hämta delar av förebilder i. Var och en av dom är en kraft att räkna med, och när jag får ta del av dessa människor så känner jag mig allt som oftast väldigt berikad och i synk med vad det är jag har här, på planeten, att göra.
jag vet om att det finns en mycket speciell man i mitt liv också, en god, en förstående, en intresserad och intresserande person. Han har karaktär, och jag är så himla glad att jag har fått träffa honom. jag tycker inte att det är speciellt lätt att skriva om kärlek, för det blir ofta lite blasé, men det är en väldigt fin känsla att tycka om någon så mycket på det där kärlekssättet, som också gör det tillbaka.
Och konstant får man möta sig själv genom andra, och man lär sig mycket, inte bara om sig själv, utan om så jävla mycket grejer.
jag tänker på alla människor jag mött genom mina snart 21 år, och hur många fler jag kommer att få träffa. Alla har inte gjort mig gott, och säkerligen har jag sårat några också. Alla bekantskaper har inte varit uppbyggande, utan i viss mån nedbrytande, men de finns ju trots allt där. jag har mött människor, och de har mött mig. I ont och i gott, i svårmod och i lättja. Vissa har säkert passerat mig utan större reflektion och andra har lämnat väldiga spår. jag tänker på hur saker bara blir som de blir, och att det är just ovetskapen som är det intressanta, det roliga, men även det som ibland gör oss oroliga. men oavsett så är jag så sjukt lyckligt lottad som får ha alla dessa människor i mitt liv, som jag har just nu. Och jag känner mig ödmjuk inför de människor som funnits i det tidigare, som jag inte längre har någon kontakt med.
det är ett nätverk av kontaktsökande och det kommer alltid att pågå. det finns alltid ett sammanhang och det är coolt tycker jag. Hur vi inte bara finns eller existerar med oss själva, utan också med alla andra.
icke-existerande
jag känner igen den bitterljuva smaken av
en idé om något annat
som aldrig inträffade
besvikelsen och förnekelsen
själadödandet som man ger sig
in i helt självmant
tills självbilden slagits i kras
inte bara i tusen bitar utan
i så små beståndsdelar att
ens tänka på ett annat alternativ
känns övermäktigt och alldeles ouppnåeligt
för vi ska gå många mil
innan vi tittar bakåt över axeln
vi ska ifrågasätta själva existensen varje söndagsmorgon
och veta om att essansen av livet
inte tillhör oss
visst
det går att låtsas och försöka
och tänka förändring kommer när det är dags
när jag löpt linan ut,
slagit huvudet tills blodet forsar fram
när jag nått botten finns bara en väg upp
då är utvägen mig värdig
fram tills dess ska jag
fortsätta förkasta livet som jag
hört att andra lever
för jag kan se i dina ögon att du tvivlar
på om du får vara med
och om det är något jag lärt mig
så är det att du får det
jag skulle vilja hysa in allt mitt mod i dig
och säga spring nu
ta med dig allt gott
och lämna det onda bakom dig
en idé om något annat
som aldrig inträffade
besvikelsen och förnekelsen
själadödandet som man ger sig
in i helt självmant
tills självbilden slagits i kras
inte bara i tusen bitar utan
i så små beståndsdelar att
ens tänka på ett annat alternativ
känns övermäktigt och alldeles ouppnåeligt
för vi ska gå många mil
innan vi tittar bakåt över axeln
vi ska ifrågasätta själva existensen varje söndagsmorgon
och veta om att essansen av livet
inte tillhör oss
visst
det går att låtsas och försöka
och tänka förändring kommer när det är dags
när jag löpt linan ut,
slagit huvudet tills blodet forsar fram
när jag nått botten finns bara en väg upp
då är utvägen mig värdig
fram tills dess ska jag
fortsätta förkasta livet som jag
hört att andra lever
för jag kan se i dina ögon att du tvivlar
på om du får vara med
och om det är något jag lärt mig
så är det att du får det
jag skulle vilja hysa in allt mitt mod i dig
och säga spring nu
ta med dig allt gott
och lämna det onda bakom dig
de tre musketörerna
kanske kan vi läka såren
en dag i maj vaknar du upp och allt är förlåtet
en dag i maj tar någon sitt förnuft tillfånga
och ber om ursäkt för allt ont han gjort
kanske kan vi vila upp oss,
leva livet ut i varje fingerspets,
ta varje dag som en ny chans
att inte längre famla i mörker
i ovisshet, i ängslan
och kanske kan vi läka såren
en dag i maj
står ingen vid din dörr och ber om ursäkt
från sitt hjärtas djup
men trots det,
kan vi kanske läka såren och lyfta blicken högre
inte längre tvivla på om det är okej
om man räcker till
om kärleken finns där trots allt
vi kan ta stora starka kliv någon annanstans
inte som krigsförare, eller självutplånare,
inte som duktiga flickor eller med överdrivet läckra hårssvall,
utan som de vi egentligen alltid varit
de bästa på att vara sig själv
en dag i maj vaknar du upp och allt är förlåtet
en dag i maj tar någon sitt förnuft tillfånga
och ber om ursäkt för allt ont han gjort
kanske kan vi vila upp oss,
leva livet ut i varje fingerspets,
ta varje dag som en ny chans
att inte längre famla i mörker
i ovisshet, i ängslan
och kanske kan vi läka såren
en dag i maj
står ingen vid din dörr och ber om ursäkt
från sitt hjärtas djup
men trots det,
kan vi kanske läka såren och lyfta blicken högre
inte längre tvivla på om det är okej
om man räcker till
om kärleken finns där trots allt
vi kan ta stora starka kliv någon annanstans
inte som krigsförare, eller självutplånare,
inte som duktiga flickor eller med överdrivet läckra hårssvall,
utan som de vi egentligen alltid varit
de bästa på att vara sig själv
med hes cigarettröst
i denna centraliserade
demonstrerande värld av välbehag
i detta lokala lågtryck
av känslomässiga förbindelser och vänskapstvister
ute på balkongen med en macbook
en cigg och dubstep mix från datorhögtalarna
som talar sitt tydliga språk
i denna värld där allt existerar
men ändå inte riktigt finns till
i storstaden, landsbygden och i hemstaden
inuti våra hjärtan och utanför hjärnans kapicitet
att förstå
att konstatera skillnaden
mellan liv och död
i musikens vibration,
i mellanrummet mellan resonansen
och bas kicken
som slår mot trumhinnan i mina AKG lurar
i avståndet mellan de jag älskar
och stolen jag sitter på förtillfället
det är ingen tillfällighet
att vi lider av för lite förståelse
i denna värld där vi både utnyttjar och utnyttjas
där vi älskar och älskas
av älskarens varma blick
det är en desillusionerad älvas dans
en litteraturstuderande ute på hal is
en advokat med för mycket deg
en seg haschrökare eller en supersnygg tjej som precis fyllt 16 år igår
borde skriva klart mitt cv och skicka in de rätta papprena
till de rätta myndigheterna
så jag kan mätta min plånbok med ett riktigt jobb
gräva ner världens alla orättvisor
och stå upp som en ny kvinna
redo att ta tag i problemet med världsvälten
springa tusen varv och skrika åt att det gör ont i mjälten
skratta högst och visa fingret till varje bilförare
fan dom vet ju!! att växthuseffekten inte är
något jävla skämt
demonstrerande värld av välbehag
i detta lokala lågtryck
av känslomässiga förbindelser och vänskapstvister
ute på balkongen med en macbook
en cigg och dubstep mix från datorhögtalarna
som talar sitt tydliga språk
i denna värld där allt existerar
men ändå inte riktigt finns till
i storstaden, landsbygden och i hemstaden
inuti våra hjärtan och utanför hjärnans kapicitet
att förstå
att konstatera skillnaden
mellan liv och död
i musikens vibration,
i mellanrummet mellan resonansen
och bas kicken
som slår mot trumhinnan i mina AKG lurar
i avståndet mellan de jag älskar
och stolen jag sitter på förtillfället
det är ingen tillfällighet
att vi lider av för lite förståelse
i denna värld där vi både utnyttjar och utnyttjas
där vi älskar och älskas
av älskarens varma blick
det är en desillusionerad älvas dans
en litteraturstuderande ute på hal is
en advokat med för mycket deg
en seg haschrökare eller en supersnygg tjej som precis fyllt 16 år igår
borde skriva klart mitt cv och skicka in de rätta papprena
till de rätta myndigheterna
så jag kan mätta min plånbok med ett riktigt jobb
gräva ner världens alla orättvisor
och stå upp som en ny kvinna
redo att ta tag i problemet med världsvälten
springa tusen varv och skrika åt att det gör ont i mjälten
skratta högst och visa fingret till varje bilförare
fan dom vet ju!! att växthuseffekten inte är
något jävla skämt
aha
det är det lilla lilla
i livet som gör skillnaden
det är solen som skiner idag
och någon som sjunger en sång om en ny dag
det är din hand på min axel
och det är lukten från en eld i skogen
av nyklippt gräs,
om att få leka vid vattenbrynet som små barn
om önskan om ett barn
det är när vi skrattar åt saker som kan tyckas vara meningslösa
men det är just det som förlöser oss
det finns ett litet mellanrum
mellan underhuden och organen där inne
platsen under huden
det är där allting händer
det är solen som skiner idag
och någon som sjunger en sång om en ny dag
det är din hand på min axel
och det är lukten från en eld i skogen
av nyklippt gräs,
om att få leka vid vattenbrynet som små barn
om önskan om ett barn
det är när vi skrattar åt saker som kan tyckas vara meningslösa
men det är just det som förlöser oss
det finns ett litet mellanrum
mellan underhuden och organen där inne
platsen under huden
det är där allting händer
det är där hela livet utspelas
i pyttesmå mekaniska rörelser formas livet
det är en mekanikvärdig sitt namn
det är litet och anspråkslöst
men kraftfullt
det är flowet som aldrig gör fel
du tar min hand och vi springer en bit genom stan
det regnar idag och jag föreställer mig hur jag flyr från
det som en gång var mina demoner
jag kan se alla vägar framför mig
men vet inte vart dom leder
jag är inte rädd att ta reda på det
för jag skräms inte längre på samma sätt
"du är högst levande" säger du
"inte död, inte ett köttstycke"
jag tar ett djupt andetag och lyssnar till orden
tänker på cellfördelningen och undrar om den fungerar som den ska
och så ringer klockan
det är dags att stiga upp till en ny dag
det är litet och anspråkslöst
men kraftfullt
det är flowet som aldrig gör fel
du tar min hand och vi springer en bit genom stan
det regnar idag och jag föreställer mig hur jag flyr från
det som en gång var mina demoner
jag kan se alla vägar framför mig
men vet inte vart dom leder
jag är inte rädd att ta reda på det
för jag skräms inte längre på samma sätt
"du är högst levande" säger du
"inte död, inte ett köttstycke"
jag tar ett djupt andetag och lyssnar till orden
tänker på cellfördelningen och undrar om den fungerar som den ska
och så ringer klockan
det är dags att stiga upp till en ny dag
meningar
passa tiden
den springer för fort
gå till apoteket innan det stänger
hinna till, hinna rinna av
innan det är dags att sätta på
klara av, tappa bort
kvittot på det du skulle lämna tillbaka
plocka isär pusslet för att
lägga ihop det igen
krama ur, kratta bort
skratta bort och skratta sist
innan den pinsamma tystnaden
hitta på en historia
hitta till vart du ställde skorna igår
hitta vägen runt det som känns för jobbigt för idag
hitta ett jobb
vakna ur dvalan
skrapa bort det första lagret
slänga bort resterna i slasken
kurera, dissekera, och ockupera sitt medvetande
med meningslösa meningar
smälta in, passa in, göra sig till
för att få vara med i
i... jag vet inte vad
kastrera sin katt och tacka gud för att det inte var jag
tack gud
för att det inte var jag
jag är kär
jag ska skriva vackra kärleksdikter till dig varje söndag
du vet
när du är lite nere och vi vet att du snart ska åka
jag kan laga soulfood varje dag
och jag vet att du inte tycker om att diska, men du gör det ändå
och när jag får psykos och slänger kläder omkring mig
så kan du sitta på sängen och säga att det ordnar sig till slut
och vi kan prata om livets klurigheter
tills vi kommer fram till att vi inte kommer
fram till något
och kramas
köra bil varje helg
30 mil för det är inte så långt när man är kär
tala om framtidsdrömmar
och hur livet varit fram tills just nu
och veta om att det inte alltid kommer att vara såhär
att det är 2316 km mellan oss
kanske bara 5 meter
eller 1
eller bara 1 ynka decimeter när vi sover i samma säng igen
du vet
när du är lite nere och vi vet att du snart ska åka
jag kan laga soulfood varje dag
och jag vet att du inte tycker om att diska, men du gör det ändå
och när jag får psykos och slänger kläder omkring mig
så kan du sitta på sängen och säga att det ordnar sig till slut
och vi kan prata om livets klurigheter
tills vi kommer fram till att vi inte kommer
fram till något
och kramas
köra bil varje helg
30 mil för det är inte så långt när man är kär
tala om framtidsdrömmar
och hur livet varit fram tills just nu
och veta om att det inte alltid kommer att vara såhär
att det är 2316 km mellan oss
kanske bara 5 meter
eller 1
eller bara 1 ynka decimeter när vi sover i samma säng igen
mina vänner
jag saknar er
du med den stora magen och med sylvass intution
kvinnan med ironi och ett ofantligt oändligt stort register över världskändisarna
den lilla ettriga myran som drivs av vetgirighet
och den tänkande kvinnan som pratar om kärlek och musik
jag saknar dig
min vän som flamsar, skrattar och gråter
som funderar och lägger huvudet på sned
du som bor långt bort
du som gjorde ett val och stod för det
du som är här och kramar mig när det känns lite meningslöst
min vän som klarade sig igenom allt det svåra
för att titta ut på andra sidan
konsten att skriva en helt ny bok,
inte bara ett nytt kapitel
det har du lärt mig att bemästra
du som stannade kvar
du som åkte långt långt bort
även om oceaner och hav skiljer oss åt
och om radiovågorna inte räcker enda fram alltid
så ska ni veta och förstå mina vänner
att ni är som mina självvalda systrar
du med den stora magen och med sylvass intution
kvinnan med ironi och ett ofantligt oändligt stort register över världskändisarna
den lilla ettriga myran som drivs av vetgirighet
och den tänkande kvinnan som pratar om kärlek och musik
jag saknar dig
min vän som flamsar, skrattar och gråter
som funderar och lägger huvudet på sned
du som bor långt bort
du som gjorde ett val och stod för det
du som är här och kramar mig när det känns lite meningslöst
min vän som klarade sig igenom allt det svåra
för att titta ut på andra sidan
konsten att skriva en helt ny bok,
inte bara ett nytt kapitel
det har du lärt mig att bemästra
du som stannade kvar
du som åkte långt långt bort
även om oceaner och hav skiljer oss åt
och om radiovågorna inte räcker enda fram alltid
så ska ni veta och förstå mina vänner
att ni är som mina självvalda systrar
om jag sårat dig
i dina ögon ser jag ett svagt skimmer
det är ett längtans sken
det är din inre röst
du kanske inte hör det
men den talar med klar tydlig ton
den berättar historier
om förlorad kärlek, brutna vänskapsband
och sönderslitna familjeförhållanden
den talar om besvikelse
om sorg som din själ inte kunnat,
hunnit läka
bakom det du säger
finns tusen spektrum till
av din person
det lilla barnet, tonårsmamman och den stolta fadern
den lustsökande kvinnan, den starka gudinnan och den
rättfärdiga lärarinnan
du har vandrat längst många vägar
och stängt flera dörrar men inte lyckats
se de nya som öppnats upp
och i dina ögon kan jag glänta in
se på alla sidor du gömmer
det du med kraftansträngning
vill hålla kvar i perferin
det är svårt att lita på
kärleken som villkorslös
när alla erfarenheter säger något annat
men det finns många fler
små små mysterier att upptäcka
och trygga platser att vara på
inget är förlorat, inget är ödesbestämt
och om du inte kan lyssna nu, kan du kanske höra rösten av all din person
som talar om lugnet imorgon
då kanske du kan se att
det är ett längtans sken
det är din inre röst
du kanske inte hör det
men den talar med klar tydlig ton
den berättar historier
om förlorad kärlek, brutna vänskapsband
och sönderslitna familjeförhållanden
den talar om besvikelse
om sorg som din själ inte kunnat,
hunnit läka
bakom det du säger
finns tusen spektrum till
av din person
det lilla barnet, tonårsmamman och den stolta fadern
den lustsökande kvinnan, den starka gudinnan och den
rättfärdiga lärarinnan
du har vandrat längst många vägar
och stängt flera dörrar men inte lyckats
se de nya som öppnats upp
och i dina ögon kan jag glänta in
se på alla sidor du gömmer
det du med kraftansträngning
vill hålla kvar i perferin
det är svårt att lita på
kärleken som villkorslös
när alla erfarenheter säger något annat
men det finns många fler
små små mysterier att upptäcka
och trygga platser att vara på
inget är förlorat, inget är ödesbestämt
och om du inte kan lyssna nu, kan du kanske höra rösten av all din person
som talar om lugnet imorgon
då kanske du kan se att
allt är olika delar av samma varande
alla delar passar in perfekt
13 dagar
jag saknar dig så, längtar efter att få vara nära dig. spelar egentligen ingen roll vart, eller om det blir precis som jag tänkt mig det i min skalle. längtaaaarr för jag är sådär äckligt käär.
ligger uppe på lisas sköna loft, och hello saferide i högtalarna.
That's too much, that's too much
Twentyfive, twentyfive days
thats to much, thats to much
Twentyfive
Till I get to see you
Twentyfive
Till I get to know
If what we just started will have conquered backpacker girls with newly braided hair and Manu Chao records
It will soon be twentyfour
Oh, oh, you're so worth waiting for
Oh, oh
Twentyfour, twentyfour days
Still too much, much too much
Twentyfour, twentyfour days
Half an hour done just writing this song
Twentyfour
ligger uppe på lisas sköna loft, och hello saferide i högtalarna.
25 Days
Twentyfive, twentyfive daysThat's too much, that's too much
Twentyfive, twentyfive days
thats to much, thats to much
Twentyfive
Till I get to see you
Twentyfive
Till I get to know
If what we just started will have conquered backpacker girls with newly braided hair and Manu Chao records
It will soon be twentyfour
Oh, oh, you're so worth waiting for
Oh, oh
Twentyfour, twentyfour days
Still too much, much too much
Twentyfour, twentyfour days
Half an hour done just writing this song
Twentyfour
sköra du
jag tänker att vi tänker mycket
vi resonerar och kontemplerar
att kritisera är också en gåva
vi tar våra tankar i hand
och masserar dom ömt
med handloven och ömtåligt med fingertoppen
vi skriker åt huvudet
och önskar att vi kände mer med hjärtat
vi går runt i cirklar, av och an
promenerar längst samma väg åter igen
och undrar varför allt känns likadant
du påpekar;
jag har gjort allt i regelboken för att komma underfund
med varför jag alltid tror att jag ska ramla i trappor
jag förstår fortfarande inte,
så nu kan du väl berätta
jag har försökt så förbannat
att förändra på allt det här
jag har läst all självhjälps litteratur från usa
testat både thai-chi och yoga
varje morgon joggar jag i 20 minuter och jag ber en bön till kosmos innan jag startar bilen
snälla du om det finns någon sådan
jag vill lära mig att gå i nya riktningar
jag vill se på mig med nya ögon och jag vill att min röst ska vara stark
ge mig ett litet tecken så ska jag visa dig att jag kan
då ska jag sluta slita mitt hår
och bara gå rakryggad och stolt
då ska jag sluta skämmas och be om ursäkt
då ska jag skratta åt att jag är tokig för att jag tror att jag ska ramla i trappan
då ska jag äntligen
äntligen erkänna mitt värde
att man inte skurit av kuken från fler personer
det är okej
ni kan få sätta på er kostymerna
och leka med de vilseledande plymerna
jag vet att det är kul att vara med
men när man inser
sitt underläge så tittar man desperat ut
vart kan jag fly så det slutar göra ont
vänta, jag ska bara packa min väska
sätta på mig skon,
hinner inte vänta på att någon sågar av mig ena handen
jag måste ha den för att skriva den här skitdikten
jag måste ha den så jag kan visa er ena fingret
jag vill ha den så jag vet att den är min
att min identitet är intakt
och att mitt hjärta är gott
så jag pushar på den egna motivationen
jag tycker nämligen inte speciellt mycket era ambitioner
att erövra världen med idioti
nej, det är fan inte min melodi
a tribute
så jag sätter mig ner med min kopp kaffe och äter en bit choklad. jag är nöjd. jag är glad.
solen skiner utanför och TLC har aldrig varit så bra förut. jag njuter av att vara själv här. och faktiskt för första gången på länge så tycker jag att det är riktigt skönt att vara tyst ibland också. om man inte hela tiden pratar kanske man får höra något nytt.
jag har en sådan inneboende känsla
för hur allt blir bra till slut.
man kan undra många otaliga gånger över huruvida det är eller si eller så. vad man ska ta för sig,
vem man vill vara, vilka man vill omge sig med.
och när jag bestämde mig för att åka hit var det ändå ett beslut som jag tänkt på ett bra tag. det var inte första bästa flyktvägen längre. jag åkte av skäl som för mig verkar resonliga. det känns vuxet på ett gött sätt.
oro är kanske en nödvändig ingrediens i livet, men man får ta den med måtta.. det är lätt att ätas upp av den och odla den till gigantiska proportioner. men varje steg har fört mig hit och kommer fortsätta att ta mig till olika platser, människor och situationer. fan livet är väldigt speciellt på många sätt. och egentligen tänker jag att det är enkelt att leva det, för det finns inget sätt att göra fel på. och ibland, då och då, komplicerar vi till det, för vi behöver något att hänga upp oss på.
interflora ber om ursäkt
interflora ber om ursäkt
jag har skickat minst tre hatbrev
och dom svarar ursäkta oss
vi kan inte hjälpa att du saknar något
som vi inte kan erbjuda
och visst, jag tycker om choklad men saknar lakrits
kommer ihåg hur du ser ut strax innan du kommer
och jag gillar ditt ansikte och ditt skratt
jag trodde jag skulle räkna dig till statistiken
de ner och uppgående
kurvorna om mitt ungdomsliv
att du skulle fixeras vid rubriken
han som det aldrig blev något med
eller varför inte
han som jag ville ha men aldrig fick
jag skulle reducera dig till en liten svart prick
men så sa du "jag tycker om dig"
och inte på något speciellt sätt alls
bara sådär uppriktigt
och ärligt
inte konstlat eller tillgjort
och det är okej sofie
det är bara lite kärlek
miss li passar bra i Aix
my baby gives me the love i've looked for all my life he's the only guy that i would take for my man our relationship is good yeah it's one of it's kind but i've gotta leave my troubles behind i'm acting supersticious when he's been away a jealous little woman with nothing to blame screaming and threating that I would leave him well it's my troubles i should leave behind my baby loves me when i'm down and out my baby loves me when i'm up and shining don't want to scare him away from me
oh, how i love him