att vänta på ett brev
Till alla dom som väntar
till dom som
är svaga och bräckliga,
till de föräldralösa,rotlösa och arbetslösa,
till dom som
är nedstämda och förvirrade,
förtvivlade och till dom som,
har ångest
till dom som letar i varje hörn
och skriver brev
till dom som väntar på svar
på någon annan som kan vara bärare
av deras berättelser
dom som får berätta när andra inte längre minns
till dom som är sjuka
och väntar på en mirakelkur
en raw food kurs eller en självhjälpsgrupp
en väntetid till...
till något annat händer
till dom som borde hyllas
för deras mod och deras försök
till dom som aldrig ger upp
ni borde hyllas
outback
det är en mix av drömmar och möjligheter
hotbilder och farhågor, förväntningar och hoppet
som lyser så starkt
och ett moln som skymmer sikten
det är en tid
en tid att bida sin tid
en startsträcka, en landningsbana
en bräcklig landningsbana
Hon säger att det här fortskaffningsmedlet
är byggt för att klara Australiens outback
jag undrar vad hon egentligen menar med det
kan vi mosa djur som kommer ivägen? bana vägen genom snår, sten och träd?
är det så att det som kan klara av en stenig väg
också puttas ut i diket?
Hon säger att det är med ren och skär vilja som det går framåt
och en liten hint av teknisk kunskap
en erfarenhet som talar för att vi kommer fram
högt där ovan för molnen
känner jag mig som en jetsetter
men jag knäpper än dock mina händer
och ber till något som jag ännu inte uttalat vad det egentligen är
låt mina drömmar bli verklighet
glöm inte bort sofie,
glöm inte bort
nu kan du få bida din tid