till lisa cederlund & meriel spångberg

för alla samtal som varit på riktigt
för själasökande och acceptans
samtal om svårigheter och broar som byggs
för samtal om kärlek, tillit och politik
att parkera sin rumpa på ett tak med kaffe och cigg
tillsammans med två härliga kvinnor
sitta på balkongen och stirra ut över ett landskap som långsamt blivit grönare och grönare
tillsammans med två kloka, insiktsfulla kvinnor
alla filosofiska samtal
och för allt flams och träningsvärk i magen för att jag skrattat så
för all stress och för att livet inte alltid är lätt
jag är glad
för att jag fått äran att träffa er
ni har vinden i håret och studsen i stegen
ni har ambitionen
fast nödvändigtvis inte bara den som gäller karriären
ni har skrattet och ni har hjärtat som slår stadigt
ni har rösterna som jag lyssnar till
ja, jag är så glad och tacksam att jag fått träffa er
och tills vi ses igen

"Safe travels, safe return"
som Atmosphere sa.

kontakt

Jag tänker på alla goda saker livet ger mig, och förhoppningsvis kommer fortsätta att servera.
jag har fina, kloka, starka vänner. Många kvinnor att hämta delar av förebilder i. Var och en av dom är en kraft att räkna med, och när jag får ta del av dessa människor så känner jag mig allt som oftast väldigt berikad och i synk med vad det är jag har här, på planeten, att göra.
jag vet om att det finns en mycket speciell man i mitt liv också, en god, en förstående, en intresserad och intresserande person. Han har karaktär, och jag är så himla glad att jag har fått träffa honom. jag tycker inte att det är speciellt lätt att skriva om kärlek, för det blir ofta lite blasé, men det är en väldigt fin känsla att tycka om någon så mycket på det där kärlekssättet, som också gör det tillbaka.
Och konstant får man möta sig själv genom andra, och man lär sig mycket, inte bara om sig själv, utan om så jävla mycket grejer.
jag tänker på alla människor jag mött genom mina snart 21 år, och hur många fler jag kommer att få träffa. Alla har inte gjort mig gott, och säkerligen har jag sårat några också. Alla bekantskaper har inte varit uppbyggande, utan i viss mån nedbrytande, men de finns ju trots allt där. jag har mött människor, och de har mött mig. I ont och i gott, i svårmod och i lättja. Vissa har säkert passerat mig utan större reflektion och andra har lämnat väldiga spår. jag tänker på hur saker bara blir som de blir, och att det är just ovetskapen som är det intressanta, det roliga, men även det som ibland gör oss oroliga.  men oavsett så är jag så sjukt lyckligt lottad som får ha alla dessa människor i mitt liv, som jag har just nu. Och jag känner mig ödmjuk inför de människor som funnits i det tidigare, som jag inte längre har någon kontakt med.
det är ett nätverk av kontaktsökande och det kommer alltid att pågå. det finns alltid ett sammanhang och det är coolt tycker jag. Hur vi inte bara finns eller existerar med oss själva, utan också med alla andra.
på en vägg i Avignon

icke-existerande

jag känner igen den bitterljuva smaken av
en idé om något annat
som aldrig inträffade
besvikelsen och förnekelsen
själadödandet som man ger sig
in i helt självmant
tills självbilden slagits i kras
inte bara i tusen bitar utan
i så små beståndsdelar att
ens tänka på ett annat alternativ
känns övermäktigt och alldeles ouppnåeligt
för vi ska gå många mil
innan vi tittar bakåt över axeln
vi ska ifrågasätta själva existensen varje söndagsmorgon
och veta om att essansen av livet
inte tillhör oss
visst
det går att låtsas och försöka
och tänka förändring kommer när det är dags
när jag löpt linan ut,
slagit huvudet tills blodet forsar fram
när jag nått botten finns bara en väg upp
då är utvägen mig värdig
fram tills dess ska jag
fortsätta förkasta livet som jag
hört att andra lever
för jag kan se i dina ögon att du tvivlar
på om du får vara med
och om det är något jag lärt mig
så är det att du får det
jag skulle vilja hysa in allt mitt mod i dig
och säga spring nu
ta med dig allt gott
och lämna det onda bakom dig