I want my inner fire burnin'

det var som min arbetskamrat sa, "sofie, du lever det goda livet".
jag sitter här i min soffa i örgryte, ett skönt bostadsområde, och har min tvätt hängandes på balkongen utanför.
imorgon är det valborg, och på fredag ska jag demonstrera. På lördag har Maria o hilda sin inflyttningsfest, vilket jag tror kommer bli ett jävla kalas. och många av mina härliga vänner kommer till göteborg under helgen. jag har många bra vänner, och ibland inser jag hur mycket man får gratis av dom. alltså, alla erfarenheter, alla insikter, åsikter, tankar och känslor. att få följa dom genom livet är en sann belöning bara det. det är som ett äktenskap, fast utan alla tråkiga kristna löften. Jag vet att jag har mycket att tacka dom för, och att dom i svåra tider funnits i närheten för att kunna plocka upp mig. Man lär sig mycket om sig själv men också om andra människor genom sina vänner, och jag tycker verkligen att dom berikat mig på så otroligt många sätt. Som Kenta sa, "idag är jag stark", men jag känner också att jag är oerhört tacksam.
Nu ska jag fortsätta städa, åka ner till stan o köpa lite vin o ta en fika ute i solen. 


So many things to say right now
So much love, want the weight off now
Upliftment push the haters down
Since you cant reject it embrace it now
So many feelings at the same time now
Its growing and building up my strength somehow
Its intense rush of life, reality seem customized
To help me see the light and take a bow

I sit back, reminiscing about long gone days
Chill out listen to some old songs play
And old anthems its like the soundtrack through my photo albums
They all here, happy memories to sad ones

Let me see you smile and enjoy yourself
Every time you cry cause you’re overwhelmed
Let the pain and the joy and the life itself
From the front to the back from the right to the left
Let me see you smile and enjoy yourself
When you wake up in the morning feeling overwhelmed
By the eyes and the vibes, from your family and friends
Its all love from beginning to the end

Madeleine, Lisa, Therese, Hilda, Maria, Sofia, Martin, Josefin, Evelina, Lina, Mathilde, Daniel, Juvo, Beatrice
tack för att ni funnits i mitt liv och på olika sätt berikat mig, jag hoppas att vänskapen frodas och gror likt en maskros på våra gräsmattor till hjärta.

its important that we look like we are lovin' it, smile smile,
and what they say is not relevant, smile smile that colgate white.

att tro på mänskligheten. känna tillförsikt. tro att vi kan förändra, att vi inte behöver fastna i ett system utan faktiskt kan genomföra något. ett paradigmskifte. Att vi likt babianerna på de afrikanska slätterna kan leva på ett annat sätt. vi kan välja vår väg.

visst kan man det. jag tror på kampen. men jag vet inte om det är exakt samma kamp som förut. jag har förlorat tron på något. jag har tappat lite respekt. men det är inte socialismen jag talar om nu.

jag sitter o lyssnar på standard bearer av promoe. låt nummer 7 "purge dem" tillsammans med capleton, är fan något alldeles speciellt. jag sitter här och myser i min ensamhet. trots att jag jobbat ungefär 80 timmar den här veckan, istället för mina vanliga 35 timmar, så känner jag i magen att allt löser sig. some soul food och promoe så fixar sig allt.


men annars så kan jag ju tilllägga att det här med kärlek fanimej förbryllar mig. jag fattar ingenting.

jag kommer ihåg de vintrarna vi åkte till Tärnaby. 40 mil norr om umeå, 2 mil ifrån norska gränsen låg huset. i en kommun där anja och ingmar vuxit upp. vintrarna i Joeström, med ett eget riktnummer, där var vi.
dagarna var kalla och vi åkte skoter upp på fjället, tärnafjället, hemavan, storumans kommun. pimplade efter röding i ett hål som min far borrat upp, vi åt grillad falukorv med ketchup på och så åkte man hem igen.
snön som steg långt upp mot fönsterrutorna.
jag kände mig hemma i Joeström, det lilla området som de 5 husen kallades för.

det är något slags norrländskt som kallar på mig. känslan av helt ren luft, och snön som kom innanför skorna. den enorma frihetskänslan av att se fjälltopparna, och den liksom oförstörda snön mellan dem. det där dovt surrande ljudet av skotrar och folk som ropar till varandra över isen "nu kommer helikopter polisen", för att kolla folks fiskekort.
det skiljer sig så mycket från göteborgs stress. från alla människor. dom är av en helt annan sort. 

en gång körde mamma på en hord renar som stod på vägen när hon och jag var på väg till Joeström. spännande upplevelse. något som jag bär med mig väl gömt. det är som ett påbrå, en minnesbild som finns så väl knutet till barndomen. någonstans där existerar också min far. bilden av min pappas spända ansikte när han klöv ved med en cigg i mungipan. när vi åt röding och mandelpotiatis vid bordet, och när brasan brann stadigt i öppna spisen. ett nyår var det 38 minus grader. jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar det.

i en gammal skinnsoffa, med en kaffemugg, lite juice och en macka här sitter jag. jag har haft väldigt mycket att göra de senaste dagarna och borde vara fruktansvärt trött men istället så är jag sådär ivrig och glad. jag har flyttat till kollektivhuset i örgryte nu. det verkar jävligt bra, jag har en god känsla för den här resan.
 Jag lämnade frölunda på ett gott vis också, sista natten där var mycket trevlig med bad, vin o sjysst sällskap- .  men samtidigt så sliter det i mig att vi ska lämna lägenheten. det är ju trots allt det första hem som är ens eget som man skapat där ute i gettot. det handlar om en ny era. det är det som är så speciellt med livet, allting försvinner alltid, funkar inte ens att krama åt det med händerna för att försöka hålla det kvar, det försvinner. "Nothing lasts, but nothing is lost"

Siri kom och hälsade på i göteborg, vilket verkligen var jätte kul, vi har inte sett varandra sen vi var 14 år gamla och spenderade en hel sommar ihop, drack oss fulla första gången och fick första kyssen typ. haha. Så var Sofia med också, och hjälpte mig med att måla om i rummet, (TACK!!!). Jag bara kände att det var så gött o hänga jag, sofia och siri. vuxna men ändå unga, kvinnor men med barnaskrattet kvar.
idag kommer madeleine hit, och ikväll ska vi gå ut på Society på röda sten. jag känner att kvällen kommer bli bra, för det som behövs är i princip två saker, madeleine och house/techno musik. its all good!