I want my inner fire burnin'

värmen i min brors hus gör mig tokig. det känns som att hjärnan ska överhettas och att jag nästan, typ endå ganska seriöst kommer att dö.
jag är på väg till ett bröllop på åland. medeltidsbröllop. min kusin gifter sig, 23 år gammal, jag har inga jävla medeltidskläder.

min syster har varit och hälsat på med sin familj. vi var ute på kusten och det var varmt. sen kom madeleine ner från umeå, och åkte hem idag. bra att vi sista dagen söp oss fulla och fick gå som två monster runt i huset i morses för att liksom komma till sans. 3 timmars sömn är inte hurra. det har i alla fall varit tre mycket händelse rika veckor. jag är glad när norrland kommer till mig. det har varit jävligt kul att ha dom här nere. det enda som slår mig är hur ensam jag känner mig när det har varit så mycket folk hemma hos en under en tid, och att dom helt plötsligt åker hem igen. man börjar liksom precis bli van vid att ha en annan människa inpå och så försvinner dom.

jag hade nog inte något direkt meningsfullt att säga idag. idag har det varit en konstig dag. allt känns så annorlunda i skallen.. hm..

"You're a part time lover and a full time friend, The monkey on you're back is the latest trend, I don't see what anyone can see, in anyone else But you. I kiss you on the brain in the shadow of a train, I kiss you all starry eyed, my body's swinging from side to side, I don't see what anyone can see, in anyone else But you . Here is the church and here is the steeple, We sure are cute for two ugly people, I don't see what anyone can see, in anyone else But you."
Moldy Peaches - anyone but you från filmen Juno.

mycket bra film och mycket bra filmmusik.

jag älskar paulie bleeker

Hej jag heter madeleine och tycker lite synd om sofies blogg.

"nu blev du lite så där tönt..." sa just en patrik.

fuck you and fuck all the memories.
det är så jävla svårt när det finns tiotusentals igår som gör att man bara vill lämna, men samtidigt stanna kvar. och det är så jävla svårt när det kanske, möjligtvis finns tiotusentals imorgon som gör att man bara vill stanna, men samtidigt springa för livet.
det var någon som sa att det inte går att bygga något nytt på grunden av något gammalt. men hur gör man för att bygga något helt nytt då? härstammar inte allt från något tidigare?
hur gör man när kval, tvivel och gamla vägar måste raseras?
när ett jatack och ett nejtack har sagts så många gånger att det egentligen inte finns någon som vet hur man ska finna en utväg. en flyktväg. stanna kvar eller fly?
och hur många frivilliga val gör vi ändå i slutändan? kanske slutar vi upp där vad vi en tar oss för.
vi kanske beter oss som om det vore enkelt. som om vägen redan vore utstakad, som om vi visste och var tillfreds med det vi sa. men så är det inte, för det är jävla svårt när känslan säger en sak och hjärnan en annan.
och jag har vänt ut och in på detta allför länge. sökt svar men funnit få.
hur ska man orka att älska och hur ska man orka att sluta?

skit. jag hade fan helt glömt bort att hela mänskligheten består av fega människor som inte vågar stå för det dom gör.
det är aldrig någon som vill ta ansvar för sina handlingar. alltid har man ett sätt att rättfärdiga det man gör. jag är så trött på att försöka åberopa självrespekt. jag är jävla cp o det är alla andra också. hejdå för denna jävla gång.

"The chance to see the fit thing naked will spell and memorise you.
 You'll disregard the ways the lady in your life inspires you.
Which is why the day she tires of you, you'll be crying and howling. "