kära gud, hur gör djur?

fuck you and fuck all the memories.
det är så jävla svårt när det finns tiotusentals igår som gör att man bara vill lämna, men samtidigt stanna kvar. och det är så jävla svårt när det kanske, möjligtvis finns tiotusentals imorgon som gör att man bara vill stanna, men samtidigt springa för livet.
det var någon som sa att det inte går att bygga något nytt på grunden av något gammalt. men hur gör man för att bygga något helt nytt då? härstammar inte allt från något tidigare?
hur gör man när kval, tvivel och gamla vägar måste raseras?
när ett jatack och ett nejtack har sagts så många gånger att det egentligen inte finns någon som vet hur man ska finna en utväg. en flyktväg. stanna kvar eller fly?
och hur många frivilliga val gör vi ändå i slutändan? kanske slutar vi upp där vad vi en tar oss för.
vi kanske beter oss som om det vore enkelt. som om vägen redan vore utstakad, som om vi visste och var tillfreds med det vi sa. men så är det inte, för det är jävla svårt när känslan säger en sak och hjärnan en annan.
och jag har vänt ut och in på detta allför länge. sökt svar men funnit få.
hur ska man orka att älska och hur ska man orka att sluta?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback