vuxenhetens prestigefyllda sankmarker
alla blickar vi sänder.
när vi tittar ner och vill försvinna, eller när vi går med en segerlysten, självsäker blick. när vi ler med ögonen mot den vi älskar.
alla blickar jag gett och alla blickar jag fått.
både ögonblick av ilska och oförståelse, men också av kärlek och närhet.
jag kommer ihåg en man en gång. jag kommer ihåg att han alltid tittade på mig med beundran och nyfikenhet.
jag hittade hans fotografi idag.
och jag ser att hans ögon är ärliga och det är en väldigt fin känsla.
och jag vet samtidigt att det är många fler som ser med kärleksfulla ögon på mig, än dom som har en kall, oförstående blick.
när vi tittar ner och vill försvinna, eller när vi går med en segerlysten, självsäker blick. när vi ler med ögonen mot den vi älskar.
alla blickar jag gett och alla blickar jag fått.
både ögonblick av ilska och oförståelse, men också av kärlek och närhet.
jag kommer ihåg en man en gång. jag kommer ihåg att han alltid tittade på mig med beundran och nyfikenhet.
jag hittade hans fotografi idag.
och jag ser att hans ögon är ärliga och det är en väldigt fin känsla.
och jag vet samtidigt att det är många fler som ser med kärleksfulla ögon på mig, än dom som har en kall, oförstående blick.
Jag vet
jag vet det är långt till dig
från där jag bor nu
jag kanske inte hittar
ända fram längre
jag minns bara genvägen
genom skogen
där vi gick
men jag tror
den dagen då vi slutar
att vika med blicken
är det som när
svalor flyger lågt innan regn
orden irrar och
studsar innan de landar
det är så det känns
vi hade aldrig samma drömmar
men vi blandade blod på en fingertopp
för att det som skulle hända med oss aldrig
skulle få oss att vända oss bort
vända ryggen till
och låta tystnaden ta över
jag vet det är långt till dig
från där jag bor nu
jag kanske inte hittar
ända fram längre
jag minns bara genvägen
genom skogen
där vi gick
men jag tror
den dagen då vi slutar
att vika med blicken
är det som när
svalor flyger lågt innan regn
orden irrar och
studsar innan de landar
det är så det känns
vi hade aldrig samma drömmar
men vi blandade blod på en fingertopp
för att det som skulle hända med oss aldrig
skulle få oss att vända oss bort
vända ryggen till
och låta tystnaden ta över
allt är lugnt
säfflebussen mot oslo. helt fullpackat. så åker jag en väg, och vid ett speciellt ställe så kommer jag ihåg sist gång jag var här. vi satt på bussen, jag satt på samma sida och jag tittade ut över samma väg och samma lilla parkeringen som jag ser nu. lyssnade på jonas gardells "ett ufo gör entré" på ljudbok, och jag var arg. ledsen, besviken på mig själv och på dig. och jag tänkte att jag aldrig mer skulle åka till oslo. aldrig mer se platsen som en gång bar med sig så mycket skit. glömma vad som hänt.
och jag ser en man i 40 års åldern stå och vänta på bussen mot göteborg. han ser sargad ut, trött. och han liknar en annan man jag känner. jag har försökt få tag på honom länge, oroar mig lite. kanske har han slängt bort telefonen. jag undrar om han kommer se ut som mannen vid bussen när han är 40 år.
men så blev jag välkomnad av en snygg oslo lisa, och allt kändes bättre. kommer ihåg att jag inte är här med samma förutsättningar, som jag hade då. jag är inte här av samma anledning och det finns inga jobbiga relationer att försöka räta ut. och oslo är vackert och i lägenheten som systrarna elamsson och sofias pojkvän fredrik har är saker och ting lugnt. dom är fina mot varandra och jag känner mig välkommen. vi hade en bra fredagskväll med bordsfotbolls spel, öl, trevliga samtal o en ganska lång natt. idag har vi varit ute och gått på stan, lisa köpte lite vinyler och jag en kofta på second hand. ikväll blir det fest och utgång för fulla slanten, bara jag kan få i mig kaffet och bli en människa igen. gårdagen tog lite mina fysiska krafter. hoho...
jag förstår varför lisa bor här. det finns en stämning här som inte finns i trollhättan, och inte riktigt i göteborg heller. eller ja, man får leta lite mer för att hitta den i alla fall. och plötsligt så känns det inte så jobbigt att alla bor på olika håll. man får komma och hälsa på. glömma vardagen, vara ledig, säga hej till något uppfriskande. men jag saknar alla som befinner sig långt ifrån mig.
"att vara storsint, beredd att förlåta"
fine friends
en dag i dag. therese hälsade på oss ute i ghettot. vi käkade kronärtskocka och potatis&purjolökssoppa. det blev väldigt gott och vi åt väldigt mycket. lisa! kom till göteborg 2009, vi söker 4:or så flyttar du till oss!
imorgon åker hilda till indien (jag är ganska avundsjuk) och är borta i två veckor. kommer bli ensamt i lägenheten, men om jag har tur så kommer några trevliga själar och håller mig sällskap. therese och mathias åker till Nepal, josefin åker till bali. men jag, jag ska åka till Oslo och till lisa, vilket verkligen inte känns som fy skam heller. vet inte om det blir mycket av att göra oslo osäkert, men ja, lisa har ju som sagt en viss partymoral.
idag när jag satt på spårvagnen så läste jag på en sten utanför tågrälsen, "jesus älskar dig!" jaha, tänkte jag, det känns ju betryggande.
imorgon åker hilda till indien (jag är ganska avundsjuk) och är borta i två veckor. kommer bli ensamt i lägenheten, men om jag har tur så kommer några trevliga själar och håller mig sällskap. therese och mathias åker till Nepal, josefin åker till bali. men jag, jag ska åka till Oslo och till lisa, vilket verkligen inte känns som fy skam heller. vet inte om det blir mycket av att göra oslo osäkert, men ja, lisa har ju som sagt en viss partymoral.
idag när jag satt på spårvagnen så läste jag på en sten utanför tågrälsen, "jesus älskar dig!" jaha, tänkte jag, det känns ju betryggande.
flowers
i left my seeds in your garden
and sprouts covered the soil
you pulled me up, angry, misled man
left my roots to dry in the summer sun
but my DNA is still intact
my heart is not broken
and my spirit rises above your foolishness
för övrigt; en mycket bra helg.
and sprouts covered the soil
you pulled me up, angry, misled man
left my roots to dry in the summer sun
but my DNA is still intact
my heart is not broken
and my spirit rises above your foolishness
för övrigt; en mycket bra helg.
mer
jag ser glöden i era ögon. ni söker något hos oss. besökarna. glada munnar och ett hej. vi som alltid vill närmare. vi som alltid söker i alla vrår, och som inte tycks kunna lägga av. det kanske finns en guldklimp här någonstans säger du. vi är alla ensamma i vår gemenskap. illusioner om evig vänskap, kärlek som aldrig tar slut, föräldrar som älskar alla barn precis lika mycket. brother ali sjunger "we want MORE!" men jag undrar av vadå.
shake the song off
jag trycker på delete. raderar de senaste 1 1/2 åren tillsammans med dig ur min hjärna. jag ska glömma att jag någonsin träffade dig. det är inte värt en sekund till av min energi och tid.
so why you wanna phone up?
why you wanna own up?
you were selfish and so dumb.
to ease it off your chest, to be relieved of the mess that's being proper selfish
so why you wanna phone up?
why you wanna own up?
you were selfish and so dumb.
to ease it off your chest, to be relieved of the mess that's being proper selfish
out of the darkness arrived the sweet dawn
i couldn't see what i was doing
made me move in the wrong direction
not even the reflection from the moon could guide me
or the voice inside me, cus too much noise in society
but this is the first day of sunshine in a long time
jag blir glad när jag ser trädens fina röda, orange färg och det känns som att jag är på rätt spår igen. det var ju den här vägen jag skulle gå, tänker jag. ja, det är klart. jag blir ledsen när jag tänker på hur jag lät mig dras ner i skiten, hur mycket av problemen som jag tog på mig, hur många projiceringar som sög in mig i sitt grepp. jag lämnade bort de där problemen, det spelar inte längre någon roll vad någon tycker och tror och anser. jag är min egen ledare igen. och fast jag vacklar då och då, så ser jag den nya resan breda ut sig framför mig, och jag bestämmer mig för att fortsätta gå i de nya spåren.
vägen tillbaka känns främmande och igengrodd. stigen suddades ut.
göteborg öppnar långsamt sina armar mer och mer och jag träffar människor som jag tycker om.
jag bor i mig själv nu. jag är min egen.
made me move in the wrong direction
not even the reflection from the moon could guide me
or the voice inside me, cus too much noise in society
but this is the first day of sunshine in a long time
jag blir glad när jag ser trädens fina röda, orange färg och det känns som att jag är på rätt spår igen. det var ju den här vägen jag skulle gå, tänker jag. ja, det är klart. jag blir ledsen när jag tänker på hur jag lät mig dras ner i skiten, hur mycket av problemen som jag tog på mig, hur många projiceringar som sög in mig i sitt grepp. jag lämnade bort de där problemen, det spelar inte längre någon roll vad någon tycker och tror och anser. jag är min egen ledare igen. och fast jag vacklar då och då, så ser jag den nya resan breda ut sig framför mig, och jag bestämmer mig för att fortsätta gå i de nya spåren.
vägen tillbaka känns främmande och igengrodd. stigen suddades ut.
göteborg öppnar långsamt sina armar mer och mer och jag träffar människor som jag tycker om.
jag bor i mig själv nu. jag är min egen.