out of the darkness arrived the sweet dawn

i couldn't see what i was doing
made me move in the wrong direction
not even the reflection from the moon could guide me
or the voice inside me, cus too much noise in society
but this is the first day of sunshine in a long time


jag blir glad när jag ser trädens fina röda, orange färg och det känns som att jag är på rätt spår igen. det var ju den här vägen jag skulle gå, tänker jag. ja, det är klart. jag blir ledsen när jag tänker på hur jag lät mig dras ner i skiten, hur mycket av problemen som jag tog på mig, hur många projiceringar som sög in mig i sitt grepp. jag lämnade bort de där problemen, det spelar inte längre någon roll vad någon tycker och tror och anser. jag är min egen ledare igen. och fast jag vacklar då och då, så ser jag den nya resan breda ut sig framför mig, och jag bestämmer mig för att fortsätta gå i de nya spåren.
vägen tillbaka känns främmande och igengrodd. stigen suddades ut.

göteborg öppnar långsamt sina armar mer och mer och jag träffar människor som jag tycker om.
jag bor i mig själv nu. jag är min egen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback