I want my inner fire burnin'

det räcker inte alltid att tycka om varandra. att älska.
jag orkar inte ens tänka på att tycka om. vill inte ha mer av den sorten.
jag vill ha varaktiga relationer som bygger på kärlek och respekt.
inte dom som hela tiden går fel men där man ändå inte kan sluta att älska varandra.
det kanske är så att du tror att allt löser sig bara för att man säger att man tycker om.
"jag tycker om dig så mycket" är kanske ett förlåt, ett jag vill börja om på nytt, kan vi inte lära känna varandra igen?.

men vattnet har runnit under broarna för länge. alla känslostormar känns blasé, vi kan inte längre göra anspråk på varandras motiv och handlingar, inte tjafsa mer. vi kan inte göra så mer, för då nöter vi bara ut själen.
jag orkar inte försvara mig, och svara på dina funderingar och frågor tills munnen dammar igen.  orkar inte känna mig skyldig och be om ursäkt.
argumentationer som aldrig tycks ta slut. när jag vill prata går det oftast inte. mobilen plingar inte till då, eller telefonsamtalet tar plötsligt slut. blickarna flackar, ett "jag vill inte hålla på att prata om det här nu" och så är det ruta ett, noll + noll igen. hejsvejs. så ligger jag sömnlös, vaknar klockan fem på morgonen för alla mardrömmar som jag drömt om dig. vågar inte somna om igen. men jag finns visst alltid här. redo att förklara mig ännu en gång. jag blir psykotisk.
jag har drömt om dig varje natt i två veckor.

vi vrider och vänder på allt tills vi inte ens vet vart vi började. en maktkamp. jag vill helst bara vara ärlig och släppa idén om att vi inte kan vara på samma nivå. inatt var det utskällning, och idag ber du om ursäkt och säger att du tycker så mycket om mig. ena stunden är jag skit, sen är jag bäst i världen. ointressant eller helt okej. orkar inte med detta kaos. hur allt bara verkar skita sig totalt jämt och ständigt. att jag är för seriös eller för bortskämd. att dina vänner verkar tro att jag är helt bananas. att du verkar vara så angelägen men så ringer jag, och då är du inte så brydd. att jag är intressant så fort jag inte är intresserad.

jag är ledsen om jag sårat dig. det har aldrig varit min mening. jag är ledsen om jag då och då är sämst i världen. jag vet att jag tar dumma idiotiska beslut ibland, men jag orkar inte förklara mig längre. vill inte ha mer skit på mina axlar. jag vill ha solsken och leenden och skratt. någon gång väldigt snart får molnen skingras, eftersom vi ju faktiskt tycker om varandra.




we're thinking about stuff a little bit too much with our critical outlook,
that kind of makes us depressed and when it aches in our chest we're desperately lookin,
lookin for ways to espress our deepest emotions...