I want my inner fire burnin'

alla minnena forsar som en älv genom mig. det har funnits ett tydligt avstamp mellan då och nu. jag kan inte komma över på andra sidan, men jag börjar urskilja en bro. den sträcker sig likt en lång orm ner i minnenas djungel och påminner mig om att det finns saker att ta itu med. saker jag inte kan fly ifrån, även fast jag kanske hade velat. För när bullret lägger sig lite, blir det tyst i alla mellanrum. tystnaden likt dimman som gör det svårt att se långt. tyst mellan ditt "hur mår du? du ser trött ut sofie" och mitt svar. hur jag försöker stoppa in saker i ryggsäcken för att det känns lättare att ha det där, än bärandes i famnen. det är inte det att jag är ledsen, jag känner mig bara tagen av allt. tagen av livet i detta ögonblick. varje litet steg är ett steg. varje ord och varje blick. jag känner mig som ett barn igen.


minns vissa
men glömer andra
undertiden
låter andra gå förbi en
som borde stannat inuti en

-skrivet på en vägg i uddevalla, tror det är noe1, men är inte säker.