hej från olskroken
nu är det för mycket att liksom kunna hantera så där jätte bra. inbrott i lägenheten i lördags när jag kom hem.
klotter över hela väggarna, köket är pajat, allt är nedrivet och kastat hur som helst och allt av värde är borta från lägenheten.
och så fler olyckliga besked. som ett brev på posten blev livet lite krångligare. och jag gillar inte mig själv när jag är trött som ett cp, lätt irriterad och trött hela tiden. mitt huvud gör ont. jag har inte sovit så bra. jag tycker lite synd om mig själv, men jag tycker nog också att det är med rätt.
det har varit många saker den här hösten som hänt, både väldigt bra men också ganska jobbiga. och jag letar kring efter någon slags fristad. en plats att bara lägga sig ner på och andas ut. känna luften mellan mig och väggarna. en plats att återhämta sina krafter och nås av ny kreativitet. istället för det här jävla jäktandet, och jag vet fan inte hur jag ska kunna sluta stressa. och det är svårt att varva ner och lugna ner sig när det ständigt är nya uppgifter att ta hand om. när det krävs att man att 20 steg före. hur fan ska man då kunna landa i den riktiga verkligheten?
och nu är det att ta itu med hemförsäkringar, polisanmälningen, att städa upp, ta ledigt från jobbet. åka hem till mamma och lägga sig i hennes säng och gosa med Blomqvist.
livet är en slumpmässig kedja av saker som händer. men det kanske finns någon slags jävla kraft som leder en i rätt riktning. det gäller att lyssna.
klotter över hela väggarna, köket är pajat, allt är nedrivet och kastat hur som helst och allt av värde är borta från lägenheten.
och så fler olyckliga besked. som ett brev på posten blev livet lite krångligare. och jag gillar inte mig själv när jag är trött som ett cp, lätt irriterad och trött hela tiden. mitt huvud gör ont. jag har inte sovit så bra. jag tycker lite synd om mig själv, men jag tycker nog också att det är med rätt.
det har varit många saker den här hösten som hänt, både väldigt bra men också ganska jobbiga. och jag letar kring efter någon slags fristad. en plats att bara lägga sig ner på och andas ut. känna luften mellan mig och väggarna. en plats att återhämta sina krafter och nås av ny kreativitet. istället för det här jävla jäktandet, och jag vet fan inte hur jag ska kunna sluta stressa. och det är svårt att varva ner och lugna ner sig när det ständigt är nya uppgifter att ta hand om. när det krävs att man att 20 steg före. hur fan ska man då kunna landa i den riktiga verkligheten?
och nu är det att ta itu med hemförsäkringar, polisanmälningen, att städa upp, ta ledigt från jobbet. åka hem till mamma och lägga sig i hennes säng och gosa med Blomqvist.
livet är en slumpmässig kedja av saker som händer. men det kanske finns någon slags jävla kraft som leder en i rätt riktning. det gäller att lyssna.
Kommentarer
Trackback