Ahludashit

lite utslagen efter en lång dag av att ha varit och tatuerat benet. sitter i min soffa, röker en cigg och lyssnar på santanas "black magic woman". funderar på livet i stort. hur vi männsikor spenderar det så olika, men i det lilla som kallas vardag så är det ganska lika. jag längtar efter lisa och oslo så otroligt mycket. jag är en människa med många ambitioner, jag vill resa runt, jag vill träffa nya människor, har någon slags rastlös gen i mig som liksom pockar på uppmärksamheten. och visst, man blir säkert lycklig av det och det är de oväntade tillfällena när en massa nya spännande saker händer som förgyller vardagen. det är då man skapar minnen. det är omvälvande i någon form när man får ta del av andra människors historik och samtidigt skapa sin egen framtid, när man är i nuet och inte alltid på väg någon annanstans. rastlösheten är en god sak ibland, för det får en att lyfta blicken högre och sträva efter något annorlunda. men när jag träffar en god vän, äter en nyttig,välsmakande middag, har riktigt skönt och tillfredsställande sex, sover djupt och ostört en natt och vaknar utvilad, när jag har ett eget hem som jag kan gå runt o småstäda i, när jag träffar min familj - det är då som jag verkligen lever. dom andra stunderna behövs onekligen, men jag tror inte jag kan spendera livet att försöka hitta dem, och söka mig till storhet och mystik hela dagarna, för då går jag miste om det jag redan har som faktiskt är riktigt fint. idag firar jag min stund på min soffa med en cigg i handen och en skön låt som spelar i bakgrunden. det är en stund av sensualitet och tillfredsställelse, här helt ensam i mitt rum.
ibland är det tid för förflyttelse och aktion.
men nu är det stunden här som jag gillar allra mest.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback