10/6- 48 f.ludvigsson

det här är min sista sång
det här är min sista sorgfyllda sång
till dig
det här är total uppgörelse
det är resignation i en annan skala än vad vi brukar vara vana vid
rida ut stormen och för en gångs skull kanske
känna någon slags frid
det här är ett hejdå med klaraste ton
och resonans som klingar ut i evigheten
det lämnar ett eko i innerligheten
i en människans bröst
i hjärtat som slår stadigt där inne
det är inte mer än så
och inte heller något jag kan rå på
för det är oundvikligt
och du vet att
jag kämpat för att denna ödesbestämda dag inte skulle inträffa idag
att jag gett det jag har och lite, lite, ännu lite mer än så
men nu sjunger jag min sista sång
och tiden som sakta makat sig framåt stannar helt plötsligt upp
som om någon tryckt världen på paus och mute
vi kan inte vänta mer
det blir inga fler
dagar, år av ovetskap
och oroliga stunder av tvivelaktigt faderskap
jag är här för att tacka dig
men säga att jag måste välja nu
vill inte följa med dig i ditt fall
till den mörka plats du så säkert färdas på
jag ska så små
vackra blommor i mitt bröst
som ska få växa sig starka och stora
med stammar likt tjocka trädgrenar
jag ska vårda dom ömt och spara min kraft till nya tag
jag ska vattna dom varje dag
det här är min sista sång
det här är min sista sång
till dig




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback