tänk om

jag blir så nostalgisk. kommer ihåg allt bara av en liten ton, en sång börjar spela och jag kommer ihåg allting. Och det otroliga är att jag inte blir fylld av sorg eller ilska, i slutändan är jag oerhört tacksam för det liv som varit och är.  och även om jag i stunder upplevt det som att jag stått utanför det hela, det där pulserande livet - vare sig det varit gott eller ont eller bara platt, så är det ändå här jag är nu. alla slingriga stigar, de som lett till besvikelse och hoppslöshet och de som överraskat med nya möten och insikter. alla goda vänner, och även dem som inte längre finns så nära mig. alla plaster där jag väntat på spårvagnar, bussar, bilar eller tåg. alla som jag en gång hållt kära. jag kommer ihåg, det där som berört mig ligger så nära i denna stunden, kroppen kommer ihåg mina vänners leenden och allt det där vi talade om då. min mammas hus i strömslund, lisas pappas lägenhet i stan, madeleines pappas hus i pengsjö, husbilen vi hyrde en sommar och åkte till norge i. lisa cederlunds lilla kråkbo i frankrike.

tänk vilken storhet det är, att bara få vara vid liv. att få se och känna.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Sofie. Vad glad jag blir att du har skrivit lite nya grejer.

Idag är jag någonannanstans i huvudet. Jag är på alla andra platser jag varit, och önskar att jag fortfarande var. Samtidigt. Är ledsen men ändå glad. Lugn men också hetsig. Solen skiner, jag vill skrika att det snart FAN ÄR VÅR men också lägga mig igen och bara få vara tom.

Idag behöver jag dig. Idag ska jag gå igenom ditt arkiv. April 2006, here I come.

2011-03-06 @ 12:15:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback