tjugotredje oktober
en gång till
jag tittar på en kvinna jag vet att det är jag
i spegeln skymtar andetaget
omhändertaget litet sorgset barn
och konturerna suddas ut
i en dimma på en annan plats
där i perferin står du
med ditt sneda leende och dina stora händer
händer det att du känner samma som jag
en ilning ett sting av förundran inför livets alla stora frågor
dom sågar, tar ned träd och skrattar när det brinner
en lust till att fly som bara delas av dig och mig,
känslan man får
när man ser på när något skövlas
djupa spår i marken under oss och känslan av att något saknas
du vet, som när ens briljanta idéer ratas
och istället tillåter man sig själv att matas
med det som man får
låt mig få knyta dina skor så att du kan springa
ta sats och hitta en annan plats, du kan väl ringa
när du kommit dit
Kommentarer
Trackback