I want my inner fire burnin'

all ångest jag har uttryck på denna blogg, dessa inlägg fulla av skit.
jag har haft ont i magen hela dagen. jag är trött på mänsklighet, trött på att må så här.
det är aldrig jag.
jag är borta. en skugga från förr.

"Tänk om jag kunde förklara för dig hur, att, varför jag är ledsen. Det är kallt här. Jag är ledsen, det är rätt ensamt men det gör inget, jag gör mitt eget. Jag känner mig egen igen, jag har lärt mig att göra så. Kanske är det att fly, men det kan också vara min första egna rationella handling. Det känns som frihet, förlåt. Jag önskar att jag kunde förklara hur stor min skuld känns, hurmycket jag velat göra annorlunda." - grioa (http://grioa.blogspot.com/)

jag hatar förfan facebook. vilket jävla skitställe ändå. "hej vi säljer in en tjänst där du kan spionera och vara en jävel mot alla du känner men även mot dom du inte ens har ett skit gemensamt med, men ni träffades ju ändå en gång på en fest, och här är vi alla helt jävla utställda som några kaniner i burar, välkommen in!"

"sofie ludvigsson is now friend with her new fuckbuddy"

äntligen inser jag vad det är som gått och gnagt i mitt bröst alltför länge. jag har varit arg och irriterad på mänskligheten.
johan sa till mig igår att vi människor har lätt att byta ut en sak till en annan.
jag höll inte med honom, för jag har försökt att undvika att göra så. men så inser jag hur lätt det är för de flesta att t.ex. byta ut en relation och person mot en annan person tillika relation.
vi köper ett par nya byxor och när vi känner att dom gamla och inte längre tjänar oss så köper vi ett par nya. när dom skaver lite, eller inte riktigt sitter som dom ska, när det känns som att byxorna nästan käftat upp sig och förått oss. När en vän flyttar långt bort är vi snabba med att hitta en ny vän. vi vill ständigt kontrollera och "safe:a upp" situationen. När man tror att den man älskar inte längre gör det tillbaka, så säger vi att vi fan aldrig har gjort det heller. när vi märker att vi hittat något som möjligtvis kan vara bättre så kasserar vi det gamla. Ibland lindas det gamla runt lillfingret bara för att kunna äta kakan och samtidigt ha det kvar. om det första skiter sig har vi kvar det andra, fuck that.
vi är så jävla rädda för ensamheten att vi är beredda att skörda hur mycket lidande som helst. människor tycks tro att ensamheten är deras största fiende. när vi är ensamma är vi skit på alla möjliga sätt som finns. jag är så trött på allt ryggradslöst agerande, man gör val och dom får man i viss mån också stå för. ibland tar man kanske fel beslut, och något bra går ur händerna på en, men man kan i alla fall klappa sig på magen för att man hade modet att ta ett beslut. ibland vinner man och ibland förlorar man. c'est la vie.

orkar inte med mer folk som går hem med krogragg bara för att det känns så deprimerande att vakna upp själv. om det är kärlek vi alla söker efter, vad finns det för mening med att söka den sorten som bara ger en tillfällig tillfredställelse? den där riktiga närheten och förståelsen är inget som flyger in i käften på en. jag är trött på det kortsiktiga tänkandet. till slut utplånas man och kvar finns bara massa meningslös skit kvar. det är dags att odla ett eget liv som bara involverar mig själv och dom jag verkligen bryr mig om. att på allvar vara den som står med båda benen på jorden och agerar sant mot sig själv.


(ta mig inte alltför seriöst. jag är på lite dåligt humör...)

jag älskar dig och du är mycket viktigare för mig än någon full mezaraggare.

"vi är så rädda för oss själva
att vi får stora skälvan
om vi får vara för oss själva
om så bara två kvällar
så vi har e-mail o msn ring min mobil eller hem
så kan vi snacka lite skit, det var längesen
men inte mötas på riktigt, det blir så kladdigt och meckigt
det känns viktigt att träna på tricket att
med mycket snack få lite sagt om det stora mörka hålet
aldrig i livet att vi vågar öppna såret
vad det är så kommer ångesten där
och vi undrar förtvivlat var alla kompisar är
men de vill inte relatera, de blir rädda för att deras egen
bräckliga självbild också ska krackelera
dödsskräcken måste slås in fint och paketeras
ja må vi leva, jag får lov att gratulera
den dan vi bara kunde vara
kunde leva utan skräck skulle va så fet"

jag och Hilda har skrivit på ett kontrakt för en trea vid frölunda torg. jätte fin lägenhet, sjysst.
jag har börjat mitt nya jobb som elevrådstjänsteman. det känns grymt.
men jag är så jävla nervös. jag ska förihelvete ta hand om mig själv nu. helt ensam.
kan knappt skriva ens längre och jag känner mig lite mano.
ensamhet är något vi alla fruktar, mer eller mindre, men oftast ganska mycket.
att själv ta beslutet att vara ensam är ovanligt, eller jävligt läskigt. ganska modigt tycker jag också.
det känns som att för första gången så står jag på riktigt framför en gigantisk klippavsats, och nu är tiden inne för att testa om vingarna bär eller inte. Det är alltid lättare att komma med ursäkter eller undanflykter, att inte satsa fullhjärtat på något, men om man gör det så kan också skiten vända sig emot en på ett helt annat sätt. man har mycket mer att förlora.




Want to make a smile? want to make a laugh?
 Want to make up for the mistakes in the past?
Want to act like he doesn't know better
 Insecure, impatient
Temporary gratification, self-validation

hej trollhättan. jag har varit hemifrån i två veckor.
järna, åland, södertälje, västerås och sen tillbaka till den lilla skitstaden trollhättan. men jag har saknat det.
det var kul att träffa min bror och hans familj. det blir ett avbrott i vardagen att vara där. en fristad på något sätt.
vi åkte till skärholmen och gick runt i detta massiva köpcentrum. karolina har en förmåga att ta hand om en lite grann, på ett bra sätt.

Sen åkte jag till västerås för min personal utbildning, på måndag börjar jag mitt jobb. på måndag ska jag och hilda spana lägenhet i göteborg.  på måndag åker evelina och sofia till L.A, på andra sidan jorden. på söndag åker lisa tillbaka till Norge. och i slutet på denna månaden flyttar Mattan till Karlstad. Johan och Mikko ska flytta till Oslo. Jag och hilda ska till göteborg. alla lämnar. nu splittras alla, kastas in i nya sammanhang. det känns kul tycker jag. jag är glad.

jag vet att jag är konstig ibland. det gäller att inte ha för höga förväntningar. förväntningar är min fiende.  jag har förövrigt kommit fram till insikten att män är jävligt överskattade. generellt är dom inte mycket att ha.
jag ska sätta mig och läsa valerie solanas en stund nu..

åh.. jag tröttnar på mig själv och alla andra också för den delen.. bajskuk.
förutom det är jag glad, på söndag (17/08) spelar Atmosphere och Brother Ali  i göteborg. jag ska stå längst fram och få orgasm. 

det räcker inte alltid att tycka om varandra. att älska.
jag orkar inte ens tänka på att tycka om. vill inte ha mer av den sorten.
jag vill ha varaktiga relationer som bygger på kärlek och respekt.
inte dom som hela tiden går fel men där man ändå inte kan sluta att älska varandra.
det kanske är så att du tror att allt löser sig bara för att man säger att man tycker om.
"jag tycker om dig så mycket" är kanske ett förlåt, ett jag vill börja om på nytt, kan vi inte lära känna varandra igen?.

men vattnet har runnit under broarna för länge. alla känslostormar känns blasé, vi kan inte längre göra anspråk på varandras motiv och handlingar, inte tjafsa mer. vi kan inte göra så mer, för då nöter vi bara ut själen.
jag orkar inte försvara mig, och svara på dina funderingar och frågor tills munnen dammar igen.  orkar inte känna mig skyldig och be om ursäkt.
argumentationer som aldrig tycks ta slut. när jag vill prata går det oftast inte. mobilen plingar inte till då, eller telefonsamtalet tar plötsligt slut. blickarna flackar, ett "jag vill inte hålla på att prata om det här nu" och så är det ruta ett, noll + noll igen. hejsvejs. så ligger jag sömnlös, vaknar klockan fem på morgonen för alla mardrömmar som jag drömt om dig. vågar inte somna om igen. men jag finns visst alltid här. redo att förklara mig ännu en gång. jag blir psykotisk.
jag har drömt om dig varje natt i två veckor.

vi vrider och vänder på allt tills vi inte ens vet vart vi började. en maktkamp. jag vill helst bara vara ärlig och släppa idén om att vi inte kan vara på samma nivå. inatt var det utskällning, och idag ber du om ursäkt och säger att du tycker så mycket om mig. ena stunden är jag skit, sen är jag bäst i världen. ointressant eller helt okej. orkar inte med detta kaos. hur allt bara verkar skita sig totalt jämt och ständigt. att jag är för seriös eller för bortskämd. att dina vänner verkar tro att jag är helt bananas. att du verkar vara så angelägen men så ringer jag, och då är du inte så brydd. att jag är intressant så fort jag inte är intresserad.

jag är ledsen om jag sårat dig. det har aldrig varit min mening. jag är ledsen om jag då och då är sämst i världen. jag vet att jag tar dumma idiotiska beslut ibland, men jag orkar inte förklara mig längre. vill inte ha mer skit på mina axlar. jag vill ha solsken och leenden och skratt. någon gång väldigt snart får molnen skingras, eftersom vi ju faktiskt tycker om varandra.




we're thinking about stuff a little bit too much with our critical outlook,
that kind of makes us depressed and when it aches in our chest we're desperately lookin,
lookin for ways to espress our deepest emotions...