jag hatar det gråa

vandrar längst viken. skuggan springer efter mig i långa mörka korridorer.
trädens lugna vindslitna grenar lugnar, solen spricker upp bakom molnen, som en försäkring på att ljusare och varmare tider kommer. men korridoren är lång, till synes utan slut. ett jäckande mantra. this too shall pass. visst kommer det. det vet jag, men funderar lite på när.

en till ungdom som tog livet av sig i trollhättan. förlorar hoppet. jag har inte lätt att fortsätta vara naiv. uppgivenhet blandas ut med bruset. vi orkar tydligen inte med, det måste ju vara så. varför skulle vi annars hoppa från broar?
jag tycker det är hemskt. känner återigen att allt kanske bara är på väg åt helvete i alla fall. lika bra o supa och knulla medans man fortfarande har chans. det finns en risk att vi står helt oförberedda på det som komma skall. nakna rövar och skär bäbis hud. lika lätt att sticka hål på som en ballong. finanskris, självmord o skit. vi är inte rustade för detta fysiska och mentala krig som förs. vi vet inte ens vem fienden är.

men så var det där med gråskalan sofie. det är inte alltid antingen eller. finns förhoppningsvis något som kan trösta oss i alla fall. det där gråa mellan de båda ytterligheterna. fan. jag hatar det gråa.

"jag hatar telekomföretagen. jag hatar alla storföretag. jag hatar läkemedelsindustrin. jag hatar regeringen. jag hatar polisen. jag hatar på asfalten. jag hatar att vi dödar alt vi kommer i närheten av. jag hatar kärnfamiljen.  jag hatar till och med männen"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback