I want my inner fire burnin'

kött kött kött
vi alla äter kött
väljer en fint tilllagad stek
en medium rare oxfilé
eller du kanske är en som föredrar fläskkottletter?
en biff, en lövbit
eller möjligtvis lammkött?
alla har olika smak
det finns en för alla
ja, någon köttbit som faller i din smak
och vi maler
och fixar
putsar och mixar
smörjer och skär bort
bara för att leva upp till något slags mått
kanske får du för dig att du är missnöjd med det kött du fått
för segt eller för rått
vänta tills helgen och skörda det frö du sått

nu är det för mycket att liksom kunna hantera så där jätte bra. inbrott i lägenheten i lördags när jag kom hem.
klotter över hela väggarna, köket är pajat, allt är nedrivet och kastat hur som helst och allt av värde är borta från lägenheten.
och så fler olyckliga besked. som ett brev på posten blev livet lite krångligare. och jag gillar inte mig själv när jag är trött som ett cp, lätt irriterad och trött hela tiden. mitt huvud gör ont. jag har inte sovit så bra. jag tycker lite synd om mig själv, men jag tycker nog också att det är med rätt.

det har varit många saker den här hösten som hänt, både väldigt bra men också ganska jobbiga. och jag letar kring efter någon slags fristad. en plats att bara lägga sig ner på och andas ut. känna luften mellan mig och väggarna. en plats att återhämta sina krafter och nås av ny kreativitet. istället för det här jävla jäktandet, och jag vet fan inte hur jag ska kunna sluta stressa. och det är svårt att varva ner och lugna ner sig när det ständigt är nya uppgifter att ta hand om. när det krävs att man att 20 steg före. hur fan ska man då kunna landa i den riktiga verkligheten?

och nu är det att ta itu med hemförsäkringar, polisanmälningen, att städa upp, ta ledigt från jobbet. åka hem till mamma och lägga sig i hennes säng och gosa med Blomqvist.

livet är en slumpmässig kedja av saker som händer. men det kanske finns någon slags jävla kraft som leder en i rätt riktning. det gäller att lyssna.

 I can see it in your eyes
You're angry with your life, not a stranger to the fight
I bet you hate every man that you date
And you're probably addicted to all types of escape
You take it out on me that you're all alone
When you know you got your own closet full of hollow bones
 Watch the tone when you speak to old folks
 I'm grown, just trying to get out of this Minnesota cold

Look lady, I'm homeless, I'm crazy
I'm so hopeless I'm suicidal daily
If you and I can't coexist, let's fake it
'Cause I ain't got the energy it takes for this relationship

sms från hilda 7 januari kl 22:38:

det här är vad jag drömde i natt: jag satt i vårat kök i Tunge, det var mörkt ute.
Så knackar det på altandörren och alla säger "åh, det är nog gästerna som kommer!". men ingen är där så jag ropar efter katterna för då antog jag att det var dom som lät. så rusar det istället in någon sorts korsning mellan ulv och lo, i alla fall var det ett vilddjur. grått och lurvigt.
Alla skriker "nej nej, stoppa det! den ska ut härifrån!" och pappa ska försöka ta hand om den.
då börjar den tala, säger "låt mig vara, kasta inte ut mig för alla är något djur innerst inne." så förvandlas den till en gäst.

vi som vet, vi som kan. vi som vill, vill lite mer och lite mindre på samma gång. som en orgasm i kroppen fast ändå en fastfrusen klump i tårna. en stadig blick möter en svajig. har vi varandra? vi har ingenting egentligen.
det är så skört och labilt och ungdomsångestladdat.
jag är som en studsande boll, far fram och tillbaka lite osäker åt vilket håll jag vill gå åt.  men jag kommer susandes tillbaka till bollplankan, fastnar med kardborren. hur mycket kan egentligen rymmas i ett enda huvud?
jag skulle vilja improvisera i kulturskolans lokal. den slitna gymnastiksalen.
när jag var yngre visste jag hur jag skulle handskas med livet. vilka steg man skulle ta.kan det vara så att jag glömt bort det.
snurrat bort mig på den glashala isen. tappat bort säcken med grus.

vi kanske inte kan vara vänner. du är omöjlig. jag försöker, men jag ska sluta nu.

alla bara pratar och släpper alla spärrar. .
jag får höra både bra och dåliga saker, men jag känner mig så involverad i andras liv. jag vet mycket om många människor.
och dom pratar om mystiska känslor, och deras inre eller yttre stridigheter, deras kärleksproblem, deras föräldrar, om hur dom dricker alldeles för mycket sprit eller tar droger. dom berättar också om andras problem, och hur deras vänner i sin tur mår dåligt.
den senaste tiden har alla andras skit staplats på vartannat, en hög, svajig pile of dirt inom mig. det finns så jävla mycket människor som inte mår bra, som inte känner sig tillräckligt älskade och jag kan liksom inte låta bli att bry mig om dom. jag vet inte vad det är inom mig som gör att jag tar till mig, varför jag alltid, i alla situationer lyssnar med mitt hjärta.
och jag vet inte heller varför så många kommer till mig, och vill lätta sina hjärtesorger hos mig.
det är som att jag bär med mig andras problem i mitt hjärta, och snart kokar min hjärna över. det är möjligen så att det är dags att fundera över vad dessa människor ger mig. kanske dags att släppa vissa, dumpa skiten i havet och lämna det så.
för omsorg är något värdefullt, sprider man ut det för mycket finns det inget kvar när man sen själv behöver den.


annars var nyåret bra, och det är jag glad över. det kändes som en bra start på året 2009. det finns en känsla av att 2009 kommer bli avsevärt mycket bättre än 2008.