we in the hood

en perfekt lördag. vackra, underbara väder. en dag med tvätt. jag och hilda satt utanför vårt hus, drack en kopp kaffe och rökte en cigg. solens ljus smekte mina kinder. vi snackade om ungdomen. när vi flyttade hemifrån. orädda och ivriga. nästan desperata efter något nytt, få ett eget hem. många ungdomar är inte så. dom väntar, bidar sin tid och ligger lågt innan dom gör sitt move.

jag tycker verkligen att det är lustigt hur livet liksom löser upp knutarna helt av sig själv. eller ja, det kanske innebär en kraftansträngning åt något håll, men det är som om någon kosmisk kraft alltid ser till att det både kommer toppar och dalar. all oro och ångest försvinner alltid. det kan ta olika lång tid, ibland går det långt mellan varven och man börjar ju fan undra hur det egentligen ska gå. men när molnen skingras tittar solen fram.

jag inser nu att jag kommer att sakna göteborg. Även om jag bara kommer vara borta ett par månader så kommer jag sakna den här staden. tiden här har inte alltid varit lätt, men jag börjar också se att tiden varit väldigt utvecklande. jag har lärt mig mycket. och jag börjar faktiskt ta staden till mitt hjärta. börjar kännas som hemma. jag får väl se till att flytta tillbaka snart.
jag hoppas på jobb ute på nordens ark i sommar. bo ute på kusten och bada i havet när man är ledig.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback