depraverad

mathias sa att det är bra att vara ensam ibland, att inte ha något att göra. man lär känna sig själv som bäst då, var hans tes.
jag är hemma hos min mamma och passar katterna. hon är i krakow. jag sitter här med tvätt att hänga upp och disk att fixa. men jag tycks inte kunna ta mig an vardagssysslorna. jag har lite ångest, och jag vet varför det är så. lång tid har gått, och jag börjar först nu förstå vad jag egentligen är rädd för. jag vet vad den där klumpen i magen säger till mig, det är bara jobbigt att följa rådet. det blir så tyst och tråkigt, lite ensamt då. jag vill inte leva livet antingen eller, det måste finnas tid för mellanrummen, det där som flyter i gråzonen. men vägen blir både lång och snårig när man försöker bena ut vad det är man egentligen vill. vilket slags liv man vill leva. men så får jag bara lust att skita i allt här, ta bilen ut till havet och som en annan man sa,"för en gång skull veta vart man befinner sig på jorden". och det där är ju också en flykt. men den känns så mycket bättre än att stanna kvar. men man kan inte fly från sin skugga, och inte heller är skuggan alltid bestående, den är inte konstant, den är föränderlig.

det kanske bara är så att vissa av oss har fler hjärnspöken att ta itu med. en mörkare sida som går bredvid oss. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback