I want my inner fire burnin'

Jag tänker på alla goda saker livet ger mig, och förhoppningsvis kommer fortsätta att servera.

jag har fina, kloka, starka vänner. Många kvinnor att hämta delar av förebilder i. Var och en av dom är en kraft att räkna med, och när jag får ta del av dessa människor så känner jag mig allt som oftast väldigt berikad och i synk med vad det är jag har här, på planeten, att göra.

jag vet om att det finns en mycket speciell man i mitt liv också, en god, en förstående, en intresserad och intresserande person. Han har karaktär, och jag är så himla glad att jag har fått träffa honom. jag tycker inte att det är speciellt lätt att skriva om kärlek, för det blir ofta lite blasé, men det är en väldigt fin känsla att tycka om någon så mycket på det där kärlekssättet, som också gör det tillbaka.

Och konstant får man möta sig själv genom andra, och man lär sig mycket, inte bara om sig själv, utan om så jävla mycket grejer.

jag tänker på alla människor jag mött genom mina snart 21 år, och hur många fler jag kommer att få träffa. Alla har inte gjort mig gott, och säkerligen har jag sårat några också. Alla bekantskaper har inte varit uppbyggande, utan i viss mån nedbrytande, men de finns ju trots allt där. jag har mött människor, och de har mött mig. I ont och i gott, i svårmod och i lättja. Vissa har säkert passerat mig utan större reflektion och andra har lämnat väldiga spår. jag tänker på hur saker bara blir som de blir, och att det är just ovetskapen som är det intressanta, det roliga, men även det som ibland gör oss oroliga.  men oavsett så är jag så sjukt lyckligt lottad som får ha alla dessa människor i mitt liv, som jag har just nu. Och jag känner mig ödmjuk inför de människor som funnits i det tidigare, som jag inte längre har någon kontakt med.

det är ett nätverk av kontaktsökande och det kommer alltid att pågå. det finns alltid ett sammanhang och det är coolt tycker jag. Hur vi inte bara finns eller existerar med oss själva, utan också med alla andra.