starta om

jag tar ett djupt andetag
andnöden flåsar på min hals
det klibbar ihop bak i nacken
i den nya halsduken med ny ren ull
jag måste
ta ett kliv ut säger jag
jag måste
möta rädslorna och våndas i helvetets alla hål
jag måste
förlåta mig själv
och säga nej till alla ni som bara vill ha av det som jag gärna ger bort
utan tanke på reserverna
kliven ut i ändlösheten
i det svarta hålet
i den vakumförpackade luften
där verkligheter vi aldrig sett förut
kanske
finns
ändå hela vår hjärna i lillhjärnan
kanske kan vi omprogrammera oss men ändå vara kvar
bli friska men ändå behålla det tokiga
vara kritiska men kanske inte längre bittra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback