I want my inner fire burnin'

Hastigheten är min bästa vän

för det känns som om jag långsamt transformeras

när landskapet fladdrar förbi och förändras

Jag tänker på det när jag åker tåg

hur kraften är så obönhörligt hänsynslös

hur långa ord får karaktären av korta små pustar av ljud

om jag sticker ut huvudet genom fönstret för att skrika

På tåget blir jag en resenär bland alla andra, ansiktslös

det som förenar oss är hur våra kroppar rör sig

i samma hastighet

rytmen i rörelserna i kroppsdelarna

när tåget kränger till

sammanhållningen i samstämmigheten i all sin alldaglighet

Den minsta gemensamma nämnaren är det minimala

motstånd

genom vilket vi förflyttar oss i tid och rum

Hur jag påminnns om människans litenhet

när tryckvågen sköljer över oss då två tåg möts längst trånga spår

Hur utelämnade vi är till starkare krafter

att fysiken fullständigt skiter i de mänskliga rörelserna

För mig är biljetten det mest påtagliga löftet om en möjlig förändring

hur resan kanske kan sätta allting ur spel

ställa saker och ting på sin spets

där den geografiska platsens betydelse betyder mer än annars

hur biljetten ger mig ett val

att stanna kvar eller åka iväg