when life gives you lemons
I can see it in your eyes
You're angry with your life, not a stranger to the fight
I bet you hate every man that you date
And you're probably addicted to all types of escape
You take it out on me that you're all alone
When you know you got your own closet full of hollow bones
Watch the tone when you speak to old folks
I'm grown, just trying to get out of this Minnesota cold
Look lady, I'm homeless, I'm crazy
I'm so hopeless I'm suicidal daily
If you and I can't coexist, let's fake it
'Cause I ain't got the energy it takes for this relationship
You're angry with your life, not a stranger to the fight
I bet you hate every man that you date
And you're probably addicted to all types of escape
You take it out on me that you're all alone
When you know you got your own closet full of hollow bones
Watch the tone when you speak to old folks
I'm grown, just trying to get out of this Minnesota cold
Look lady, I'm homeless, I'm crazy
I'm so hopeless I'm suicidal daily
If you and I can't coexist, let's fake it
'Cause I ain't got the energy it takes for this relationship
en vacker dröm
sms från hilda 7 januari kl 22:38:
det här är vad jag drömde i natt: jag satt i vårat kök i Tunge, det var mörkt ute.
Så knackar det på altandörren och alla säger "åh, det är nog gästerna som kommer!". men ingen är där så jag ropar efter katterna för då antog jag att det var dom som lät. så rusar det istället in någon sorts korsning mellan ulv och lo, i alla fall var det ett vilddjur. grått och lurvigt.
Alla skriker "nej nej, stoppa det! den ska ut härifrån!" och pappa ska försöka ta hand om den.
då börjar den tala, säger "låt mig vara, kasta inte ut mig för alla är något djur innerst inne." så förvandlas den till en gäst.
det här är vad jag drömde i natt: jag satt i vårat kök i Tunge, det var mörkt ute.
Så knackar det på altandörren och alla säger "åh, det är nog gästerna som kommer!". men ingen är där så jag ropar efter katterna för då antog jag att det var dom som lät. så rusar det istället in någon sorts korsning mellan ulv och lo, i alla fall var det ett vilddjur. grått och lurvigt.
Alla skriker "nej nej, stoppa det! den ska ut härifrån!" och pappa ska försöka ta hand om den.
då börjar den tala, säger "låt mig vara, kasta inte ut mig för alla är något djur innerst inne." så förvandlas den till en gäst.
hej skuggan
vi som vet, vi som kan. vi som vill, vill lite mer och lite mindre på samma gång. som en orgasm i kroppen fast ändå en fastfrusen klump i tårna. en stadig blick möter en svajig. har vi varandra? vi har ingenting egentligen.
det är så skört och labilt och ungdomsångestladdat.
jag är som en studsande boll, far fram och tillbaka lite osäker åt vilket håll jag vill gå åt. men jag kommer susandes tillbaka till bollplankan, fastnar med kardborren. hur mycket kan egentligen rymmas i ett enda huvud?
jag skulle vilja improvisera i kulturskolans lokal. den slitna gymnastiksalen.
när jag var yngre visste jag hur jag skulle handskas med livet. vilka steg man skulle ta.kan det vara så att jag glömt bort det.
snurrat bort mig på den glashala isen. tappat bort säcken med grus.
vi kanske inte kan vara vänner. du är omöjlig. jag försöker, men jag ska sluta nu.
det är så skört och labilt och ungdomsångestladdat.
jag är som en studsande boll, far fram och tillbaka lite osäker åt vilket håll jag vill gå åt. men jag kommer susandes tillbaka till bollplankan, fastnar med kardborren. hur mycket kan egentligen rymmas i ett enda huvud?
jag skulle vilja improvisera i kulturskolans lokal. den slitna gymnastiksalen.
när jag var yngre visste jag hur jag skulle handskas med livet. vilka steg man skulle ta.kan det vara så att jag glömt bort det.
snurrat bort mig på den glashala isen. tappat bort säcken med grus.
vi kanske inte kan vara vänner. du är omöjlig. jag försöker, men jag ska sluta nu.
Du ska resa dig ur badet
Då du är redo, ren och varm
Du ska vinna med ditt allvar
Du ska vinna med din charm
du vill härska, du vill ge
Både din djärvhet och din ömhet
Ska världen lyssna till och se
Vad folk än sagt, vad dom än tror
Du ska veta himlen hör dig
Det finns dom som ska förstå dig
och det finns dom som inte kan
Men du ska aldrig känna oro
Ni som förstår ni har varann
Då du är redo, ren och varm
Du ska vinna med ditt allvar
Du ska vinna med din charm
du vill härska, du vill ge
Både din djärvhet och din ömhet
Ska världen lyssna till och se
Vad folk än sagt, vad dom än tror
Du ska veta himlen hör dig
Det finns dom som ska förstå dig
och det finns dom som inte kan
Men du ska aldrig känna oro
Ni som förstår ni har varann
torsdag nyårsdagen
alla bara pratar och släpper alla spärrar. .
jag får höra både bra och dåliga saker, men jag känner mig så involverad i andras liv. jag vet mycket om många människor.
och dom pratar om mystiska känslor, och deras inre eller yttre stridigheter, deras kärleksproblem, deras föräldrar, om hur dom dricker alldeles för mycket sprit eller tar droger. dom berättar också om andras problem, och hur deras vänner i sin tur mår dåligt.
den senaste tiden har alla andras skit staplats på vartannat, en hög, svajig pile of dirt inom mig. det finns så jävla mycket människor som inte mår bra, som inte känner sig tillräckligt älskade och jag kan liksom inte låta bli att bry mig om dom. jag vet inte vad det är inom mig som gör att jag tar till mig, varför jag alltid, i alla situationer lyssnar med mitt hjärta.
och jag vet inte heller varför så många kommer till mig, och vill lätta sina hjärtesorger hos mig.
det är som att jag bär med mig andras problem i mitt hjärta, och snart kokar min hjärna över. det är möjligen så att det är dags att fundera över vad dessa människor ger mig. kanske dags att släppa vissa, dumpa skiten i havet och lämna det så.
för omsorg är något värdefullt, sprider man ut det för mycket finns det inget kvar när man sen själv behöver den.
annars var nyåret bra, och det är jag glad över. det kändes som en bra start på året 2009. det finns en känsla av att 2009 kommer bli avsevärt mycket bättre än 2008.
jag får höra både bra och dåliga saker, men jag känner mig så involverad i andras liv. jag vet mycket om många människor.
och dom pratar om mystiska känslor, och deras inre eller yttre stridigheter, deras kärleksproblem, deras föräldrar, om hur dom dricker alldeles för mycket sprit eller tar droger. dom berättar också om andras problem, och hur deras vänner i sin tur mår dåligt.
den senaste tiden har alla andras skit staplats på vartannat, en hög, svajig pile of dirt inom mig. det finns så jävla mycket människor som inte mår bra, som inte känner sig tillräckligt älskade och jag kan liksom inte låta bli att bry mig om dom. jag vet inte vad det är inom mig som gör att jag tar till mig, varför jag alltid, i alla situationer lyssnar med mitt hjärta.
och jag vet inte heller varför så många kommer till mig, och vill lätta sina hjärtesorger hos mig.
det är som att jag bär med mig andras problem i mitt hjärta, och snart kokar min hjärna över. det är möjligen så att det är dags att fundera över vad dessa människor ger mig. kanske dags att släppa vissa, dumpa skiten i havet och lämna det så.
för omsorg är något värdefullt, sprider man ut det för mycket finns det inget kvar när man sen själv behöver den.
annars var nyåret bra, och det är jag glad över. det kändes som en bra start på året 2009. det finns en känsla av att 2009 kommer bli avsevärt mycket bättre än 2008.
inuti fast utanpå
alla minnena forsar som en älv genom mig. det har funnits ett tydligt avstamp mellan då och nu. jag kan inte komma över på andra sidan, men jag börjar urskilja en bro. den sträcker sig likt en lång orm ner i minnenas djungel och påminner mig om att det finns saker att ta itu med. saker jag inte kan fly ifrån, även fast jag kanske hade velat. För när bullret lägger sig lite, blir det tyst i alla mellanrum. tystnaden likt dimman som gör det svårt att se långt. tyst mellan ditt "hur mår du? du ser trött ut sofie" och mitt svar. hur jag försöker stoppa in saker i ryggsäcken för att det känns lättare att ha det där, än bärandes i famnen. det är inte det att jag är ledsen, jag känner mig bara tagen av allt. tagen av livet i detta ögonblick. varje litet steg är ett steg. varje ord och varje blick. jag känner mig som ett barn igen.
minns vissa
men glömer andra
undertiden
låter andra gå förbi en
som borde stannat inuti en
-skrivet på en vägg i uddevalla, tror det är noe1, men är inte säker.
minns vissa
men glömer andra
undertiden
låter andra gå förbi en
som borde stannat inuti en
-skrivet på en vägg i uddevalla, tror det är noe1, men är inte säker.
tågresor
det är som en sång för längesen. jag kommer ihåg hur den gick, den återupprepande rytmen och den där lilla bryggan i slutet. jag vet hur sången känns, men jag kan inte riktigt komma ihåg hur sångerskan andades igenom texten, vad var det egentligen hon sa? vad var poängen med sången, fanns det ens någon? jag känner mig bunden till låten. den är en del av mitt liv. en förhistorisk sång om mitt liv. fast sångerskan var inte jag, det är mer som en påminnelse.
det är konstigt hur människor i livet försvinner och så kommer en ny människa. hur vi log mot varandra och nickade ett närhetens tecken. nästan som om bara för att försvinna bort nästa stund. kärlek och vänskap är något ömtåligt. det är lika känsligt som en bonsais vattningsmetod. det är känsligt för förändringar, för uppfinningar, utveckling, för att stagnera, för känslor och känslor som inte längre existerar. det behövs kommunikation, men inte den sortens som är fel. för då stupar man bara ännu längre ner i hålet. det behövs utrymme.
och hur vi vandrar kring varandras beröringspunkter. där hettan blandas upp med svalkan. som en öken mitt i havet.
jag sitter här på denna oändliga tågresa, där batteriet på datorn snart tagit slut. det känns nästan som att livet studsar runt i hålrummet i mitt huvud, i min trötta kropp där bor jag men även alla dom som jag älskar.
madeleine kommer snart till göteborg och jag längtar efter henne så mycket. alltför lång tid har gått sen jag såg henne sist. i januari flyttar hon till oslo, vilket känns skönt för då är det inte längre 100 mil mellan oss.
det är konstigt hur människor i livet försvinner och så kommer en ny människa. hur vi log mot varandra och nickade ett närhetens tecken. nästan som om bara för att försvinna bort nästa stund. kärlek och vänskap är något ömtåligt. det är lika känsligt som en bonsais vattningsmetod. det är känsligt för förändringar, för uppfinningar, utveckling, för att stagnera, för känslor och känslor som inte längre existerar. det behövs kommunikation, men inte den sortens som är fel. för då stupar man bara ännu längre ner i hålet. det behövs utrymme.
och hur vi vandrar kring varandras beröringspunkter. där hettan blandas upp med svalkan. som en öken mitt i havet.
jag sitter här på denna oändliga tågresa, där batteriet på datorn snart tagit slut. det känns nästan som att livet studsar runt i hålrummet i mitt huvud, i min trötta kropp där bor jag men även alla dom som jag älskar.
madeleine kommer snart till göteborg och jag längtar efter henne så mycket. alltför lång tid har gått sen jag såg henne sist. i januari flyttar hon till oslo, vilket känns skönt för då är det inte längre 100 mil mellan oss.
dear friends
ja. visst blir man sentimental.
när vi var, jag, lisa, hilda, evelina (den kära pissmyran), therese, mathias, nina, jesper, maria, sofia.
och alla andra tokiga människor som hängde på då och då.
och det var tryggt. vi var ett gäng. vi drack mycket, festade sent och var bakis ihop. men vi delade andra saker i livet också.
tryggheten i att veta sin plats i det givna gänget.
det fanns en kollektiv styrka då, som inte infinner sig på samma sätt nu.
det är som att ha blivit väckt för första gången på flera flera år, man inser att man legat i ide och man bestämmer sig för att börja gå. och så tar man de första stegen och allt hamnar så långt bort. tanken på att sova känns så längesen. man kan inte återvända till det som var. man har tagit de där första stapplande stegen ifrån varandra.
från kollektivismen varma barm till individens egna förutsättningar för att lyckas. ja. det låter lite banalt, men på något vis är det ändå så.
äldre människor säger alltid att gymnasiet var så bra, och att vännerna där var så viktiga. det verkar som att det finns en skiljelinje av något slag. en tid som tar slut för att lämna plats åt den nya eran.
jag hade hemma lite folk hos mig i frölunda för ett tag sen, det var jävligt trevligt och dom verkar bra. det är kul att lära känna nya människor. men så tänker jag ändå.. ja, jag hade hellre velat att lisa kom hem till göteborg med sitt leende och positiva inställning, att therese och mathias kom med sina spirituella diskusioner, att evelina kom med sin energi och ettrighet, att nina och jesper kom och hälsade på, att ryder lämnade lund för en stund, att maria slet sig från sina studier och att jag och hilda kunde bjuda på ett jävla kalas.
för jag tycker om mina vänner så mycket och det sliter lite i mig när vi alla är isär. kollektivet är gött.
när vi var, jag, lisa, hilda, evelina (den kära pissmyran), therese, mathias, nina, jesper, maria, sofia.
och alla andra tokiga människor som hängde på då och då.
och det var tryggt. vi var ett gäng. vi drack mycket, festade sent och var bakis ihop. men vi delade andra saker i livet också.
tryggheten i att veta sin plats i det givna gänget.
det fanns en kollektiv styrka då, som inte infinner sig på samma sätt nu.
det är som att ha blivit väckt för första gången på flera flera år, man inser att man legat i ide och man bestämmer sig för att börja gå. och så tar man de första stegen och allt hamnar så långt bort. tanken på att sova känns så längesen. man kan inte återvända till det som var. man har tagit de där första stapplande stegen ifrån varandra.
från kollektivismen varma barm till individens egna förutsättningar för att lyckas. ja. det låter lite banalt, men på något vis är det ändå så.
äldre människor säger alltid att gymnasiet var så bra, och att vännerna där var så viktiga. det verkar som att det finns en skiljelinje av något slag. en tid som tar slut för att lämna plats åt den nya eran.
jag hade hemma lite folk hos mig i frölunda för ett tag sen, det var jävligt trevligt och dom verkar bra. det är kul att lära känna nya människor. men så tänker jag ändå.. ja, jag hade hellre velat att lisa kom hem till göteborg med sitt leende och positiva inställning, att therese och mathias kom med sina spirituella diskusioner, att evelina kom med sin energi och ettrighet, att nina och jesper kom och hälsade på, att ryder lämnade lund för en stund, att maria slet sig från sina studier och att jag och hilda kunde bjuda på ett jävla kalas.
för jag tycker om mina vänner så mycket och det sliter lite i mig när vi alla är isär. kollektivet är gött.
kritik- word brother!
jajaja. glåpord och skäll igen. jag är tydligen en jävel. orkar inte ens bry mig om orden som sägs längre, varför skulle jag?
orkar inte replikera, bli förbannad och röra upp sandstormen som redan har lagt sig.
orden vi säger spelar ändå ingen roll och förståelsen skulle ändå aldrig infinna sig. det finns så många teorier, men vad vet vi om hurvida dom stämmer?
jag utkämpar inte längre något krig.
det finns ingen vinnare och ingen förlorare.
jag gör inte sånt längre, för det är förjävla jobbigt.
jag lever mitt eget liv och där finns inga krig.
så därför tänker jag inte låta mig dras in i ett som dessutom redan är överspelat.
förövrigt är jag hemma hos min mor i några dagar. imorgon ska jag och martin gå och yoga och kanske även lite massage om man kan få vara så lyxig. jag tror svaret blir nej på den tesen, så jag ställer in mig på en lång promenad och ett yoga pass istället, o det är fan inte fy skam.
orkar inte replikera, bli förbannad och röra upp sandstormen som redan har lagt sig.
orden vi säger spelar ändå ingen roll och förståelsen skulle ändå aldrig infinna sig. det finns så många teorier, men vad vet vi om hurvida dom stämmer?
jag utkämpar inte längre något krig.
det finns ingen vinnare och ingen förlorare.
jag gör inte sånt längre, för det är förjävla jobbigt.
jag lever mitt eget liv och där finns inga krig.
så därför tänker jag inte låta mig dras in i ett som dessutom redan är överspelat.
förövrigt är jag hemma hos min mor i några dagar. imorgon ska jag och martin gå och yoga och kanske även lite massage om man kan få vara så lyxig. jag tror svaret blir nej på den tesen, så jag ställer in mig på en lång promenad och ett yoga pass istället, o det är fan inte fy skam.
ta en paus o fixa det
när inga logiska känslor eller resenomang får plats. när huvudet är en smältdeg.
som efterverkningarna av tjernobyl i kroppen. jag kan inte förstå vad som pågår. jag orkar inte ta itu med allt som behövs tas itu med. vill bara sova i fyra dagar i sträck och glömma denna trötta känslan i lemmarna. glömma 40 arbetstimmar inom loppet av 3 dagar.
ja, ta en paus.
och jag blir sådär fundersam på dig. jag kan liksom inte förklara. det är lite störande och ovant. men jag vill ju ses och krama dig. säga hej! se ditt leende och veta att jag kommit hem. eller hur? det är ju det vi alla vill.
Well it's been a long time,
long time now since I've seen you smile.
And I'll gamble away my fright.
And I'll gamble away my time.
And in a year, a year or so this will slip into the sea
Well, it's been a long time,
long time now since I've seen you smile.
som efterverkningarna av tjernobyl i kroppen. jag kan inte förstå vad som pågår. jag orkar inte ta itu med allt som behövs tas itu med. vill bara sova i fyra dagar i sträck och glömma denna trötta känslan i lemmarna. glömma 40 arbetstimmar inom loppet av 3 dagar.
ja, ta en paus.
och jag blir sådär fundersam på dig. jag kan liksom inte förklara. det är lite störande och ovant. men jag vill ju ses och krama dig. säga hej! se ditt leende och veta att jag kommit hem. eller hur? det är ju det vi alla vill.
Well it's been a long time,
long time now since I've seen you smile.
And I'll gamble away my fright.
And I'll gamble away my time.
And in a year, a year or so this will slip into the sea
Well, it's been a long time,
long time now since I've seen you smile.
den naturliga sinnesstämningen stämmer inte
tänk så mycket konstiga, jobbiga, sjuka, fula grejer vi gör för att avskärma oss.
vi tror att det behövs så mycket, och att livet är tusen olika saker på samma gång, så vi försöker och försöker och försöker. På alla sätt som vi försöker att hitta rätt, vi gör det så ofta och så mycket att vi alltid hittar fel. och strävan efter det där som vi söker blir så stark att vi tappar bort oss. men vi tror att det är så det ska kännas för det alltid känns så. vi är vana vid att alltid göra allt för att vara sådär som vi tror att det är meningen. slå oss fram, ta krafttag, klä ut oss i någon annan, vara snygga o räcka till. slåss mot meningslösheten. lura den, lura bort oss själva, bry oss om grejer vi egentligen skiter fullständigt i. kära mänsklighet, kan vi inte bara slappna av lite?
vi tror att det behövs så mycket, och att livet är tusen olika saker på samma gång, så vi försöker och försöker och försöker. På alla sätt som vi försöker att hitta rätt, vi gör det så ofta och så mycket att vi alltid hittar fel. och strävan efter det där som vi söker blir så stark att vi tappar bort oss. men vi tror att det är så det ska kännas för det alltid känns så. vi är vana vid att alltid göra allt för att vara sådär som vi tror att det är meningen. slå oss fram, ta krafttag, klä ut oss i någon annan, vara snygga o räcka till. slåss mot meningslösheten. lura den, lura bort oss själva, bry oss om grejer vi egentligen skiter fullständigt i. kära mänsklighet, kan vi inte bara slappna av lite?
vuxenhetens prestigefyllda sankmarker
alla blickar vi sänder.
när vi tittar ner och vill försvinna, eller när vi går med en segerlysten, självsäker blick. när vi ler med ögonen mot den vi älskar.
alla blickar jag gett och alla blickar jag fått.
både ögonblick av ilska och oförståelse, men också av kärlek och närhet.
jag kommer ihåg en man en gång. jag kommer ihåg att han alltid tittade på mig med beundran och nyfikenhet.
jag hittade hans fotografi idag.
och jag ser att hans ögon är ärliga och det är en väldigt fin känsla.
och jag vet samtidigt att det är många fler som ser med kärleksfulla ögon på mig, än dom som har en kall, oförstående blick.
när vi tittar ner och vill försvinna, eller när vi går med en segerlysten, självsäker blick. när vi ler med ögonen mot den vi älskar.
alla blickar jag gett och alla blickar jag fått.
både ögonblick av ilska och oförståelse, men också av kärlek och närhet.
jag kommer ihåg en man en gång. jag kommer ihåg att han alltid tittade på mig med beundran och nyfikenhet.
jag hittade hans fotografi idag.
och jag ser att hans ögon är ärliga och det är en väldigt fin känsla.
och jag vet samtidigt att det är många fler som ser med kärleksfulla ögon på mig, än dom som har en kall, oförstående blick.
Jag vet
jag vet det är långt till dig
från där jag bor nu
jag kanske inte hittar
ända fram längre
jag minns bara genvägen
genom skogen
där vi gick
men jag tror
den dagen då vi slutar
att vika med blicken
är det som när
svalor flyger lågt innan regn
orden irrar och
studsar innan de landar
det är så det känns
vi hade aldrig samma drömmar
men vi blandade blod på en fingertopp
för att det som skulle hända med oss aldrig
skulle få oss att vända oss bort
vända ryggen till
och låta tystnaden ta över
jag vet det är långt till dig
från där jag bor nu
jag kanske inte hittar
ända fram längre
jag minns bara genvägen
genom skogen
där vi gick
men jag tror
den dagen då vi slutar
att vika med blicken
är det som när
svalor flyger lågt innan regn
orden irrar och
studsar innan de landar
det är så det känns
vi hade aldrig samma drömmar
men vi blandade blod på en fingertopp
för att det som skulle hända med oss aldrig
skulle få oss att vända oss bort
vända ryggen till
och låta tystnaden ta över
allt är lugnt
säfflebussen mot oslo. helt fullpackat. så åker jag en väg, och vid ett speciellt ställe så kommer jag ihåg sist gång jag var här. vi satt på bussen, jag satt på samma sida och jag tittade ut över samma väg och samma lilla parkeringen som jag ser nu. lyssnade på jonas gardells "ett ufo gör entré" på ljudbok, och jag var arg. ledsen, besviken på mig själv och på dig. och jag tänkte att jag aldrig mer skulle åka till oslo. aldrig mer se platsen som en gång bar med sig så mycket skit. glömma vad som hänt.
och jag ser en man i 40 års åldern stå och vänta på bussen mot göteborg. han ser sargad ut, trött. och han liknar en annan man jag känner. jag har försökt få tag på honom länge, oroar mig lite. kanske har han slängt bort telefonen. jag undrar om han kommer se ut som mannen vid bussen när han är 40 år.
men så blev jag välkomnad av en snygg oslo lisa, och allt kändes bättre. kommer ihåg att jag inte är här med samma förutsättningar, som jag hade då. jag är inte här av samma anledning och det finns inga jobbiga relationer att försöka räta ut. och oslo är vackert och i lägenheten som systrarna elamsson och sofias pojkvän fredrik har är saker och ting lugnt. dom är fina mot varandra och jag känner mig välkommen. vi hade en bra fredagskväll med bordsfotbolls spel, öl, trevliga samtal o en ganska lång natt. idag har vi varit ute och gått på stan, lisa köpte lite vinyler och jag en kofta på second hand. ikväll blir det fest och utgång för fulla slanten, bara jag kan få i mig kaffet och bli en människa igen. gårdagen tog lite mina fysiska krafter. hoho...
jag förstår varför lisa bor här. det finns en stämning här som inte finns i trollhättan, och inte riktigt i göteborg heller. eller ja, man får leta lite mer för att hitta den i alla fall. och plötsligt så känns det inte så jobbigt att alla bor på olika håll. man får komma och hälsa på. glömma vardagen, vara ledig, säga hej till något uppfriskande. men jag saknar alla som befinner sig långt ifrån mig.
"att vara storsint, beredd att förlåta"
fine friends
en dag i dag. therese hälsade på oss ute i ghettot. vi käkade kronärtskocka och potatis&purjolökssoppa. det blev väldigt gott och vi åt väldigt mycket. lisa! kom till göteborg 2009, vi söker 4:or så flyttar du till oss!
imorgon åker hilda till indien (jag är ganska avundsjuk) och är borta i två veckor. kommer bli ensamt i lägenheten, men om jag har tur så kommer några trevliga själar och håller mig sällskap. therese och mathias åker till Nepal, josefin åker till bali. men jag, jag ska åka till Oslo och till lisa, vilket verkligen inte känns som fy skam heller. vet inte om det blir mycket av att göra oslo osäkert, men ja, lisa har ju som sagt en viss partymoral.
idag när jag satt på spårvagnen så läste jag på en sten utanför tågrälsen, "jesus älskar dig!" jaha, tänkte jag, det känns ju betryggande.
imorgon åker hilda till indien (jag är ganska avundsjuk) och är borta i två veckor. kommer bli ensamt i lägenheten, men om jag har tur så kommer några trevliga själar och håller mig sällskap. therese och mathias åker till Nepal, josefin åker till bali. men jag, jag ska åka till Oslo och till lisa, vilket verkligen inte känns som fy skam heller. vet inte om det blir mycket av att göra oslo osäkert, men ja, lisa har ju som sagt en viss partymoral.
idag när jag satt på spårvagnen så läste jag på en sten utanför tågrälsen, "jesus älskar dig!" jaha, tänkte jag, det känns ju betryggande.
flowers
i left my seeds in your garden
and sprouts covered the soil
you pulled me up, angry, misled man
left my roots to dry in the summer sun
but my DNA is still intact
my heart is not broken
and my spirit rises above your foolishness
för övrigt; en mycket bra helg.
and sprouts covered the soil
you pulled me up, angry, misled man
left my roots to dry in the summer sun
but my DNA is still intact
my heart is not broken
and my spirit rises above your foolishness
för övrigt; en mycket bra helg.
mer
jag ser glöden i era ögon. ni söker något hos oss. besökarna. glada munnar och ett hej. vi som alltid vill närmare. vi som alltid söker i alla vrår, och som inte tycks kunna lägga av. det kanske finns en guldklimp här någonstans säger du. vi är alla ensamma i vår gemenskap. illusioner om evig vänskap, kärlek som aldrig tar slut, föräldrar som älskar alla barn precis lika mycket. brother ali sjunger "we want MORE!" men jag undrar av vadå.
shake the song off
jag trycker på delete. raderar de senaste 1 1/2 åren tillsammans med dig ur min hjärna. jag ska glömma att jag någonsin träffade dig. det är inte värt en sekund till av min energi och tid.
so why you wanna phone up?
why you wanna own up?
you were selfish and so dumb.
to ease it off your chest, to be relieved of the mess that's being proper selfish
so why you wanna phone up?
why you wanna own up?
you were selfish and so dumb.
to ease it off your chest, to be relieved of the mess that's being proper selfish
out of the darkness arrived the sweet dawn
i couldn't see what i was doing
made me move in the wrong direction
not even the reflection from the moon could guide me
or the voice inside me, cus too much noise in society
but this is the first day of sunshine in a long time
jag blir glad när jag ser trädens fina röda, orange färg och det känns som att jag är på rätt spår igen. det var ju den här vägen jag skulle gå, tänker jag. ja, det är klart. jag blir ledsen när jag tänker på hur jag lät mig dras ner i skiten, hur mycket av problemen som jag tog på mig, hur många projiceringar som sög in mig i sitt grepp. jag lämnade bort de där problemen, det spelar inte längre någon roll vad någon tycker och tror och anser. jag är min egen ledare igen. och fast jag vacklar då och då, så ser jag den nya resan breda ut sig framför mig, och jag bestämmer mig för att fortsätta gå i de nya spåren.
vägen tillbaka känns främmande och igengrodd. stigen suddades ut.
göteborg öppnar långsamt sina armar mer och mer och jag träffar människor som jag tycker om.
jag bor i mig själv nu. jag är min egen.
made me move in the wrong direction
not even the reflection from the moon could guide me
or the voice inside me, cus too much noise in society
but this is the first day of sunshine in a long time
jag blir glad när jag ser trädens fina röda, orange färg och det känns som att jag är på rätt spår igen. det var ju den här vägen jag skulle gå, tänker jag. ja, det är klart. jag blir ledsen när jag tänker på hur jag lät mig dras ner i skiten, hur mycket av problemen som jag tog på mig, hur många projiceringar som sög in mig i sitt grepp. jag lämnade bort de där problemen, det spelar inte längre någon roll vad någon tycker och tror och anser. jag är min egen ledare igen. och fast jag vacklar då och då, så ser jag den nya resan breda ut sig framför mig, och jag bestämmer mig för att fortsätta gå i de nya spåren.
vägen tillbaka känns främmande och igengrodd. stigen suddades ut.
göteborg öppnar långsamt sina armar mer och mer och jag träffar människor som jag tycker om.
jag bor i mig själv nu. jag är min egen.
bakfull
jag tänker försöka handla rationellt. och jag tänker försöka handla lite mindre egobaserat. jag tänker inte förhöra mig, få reda på och ge skuld. nu får det vara bra. jag ger upp och det är jobbigt, men det finns ingen annan lösning. jag ska försöka med all min kraft att låta dig gå för att du och jag ska bli lyckliga. inte just nu kanske, men så småning om. ett sår som aldrig läker helt. historien och händelserna som inte får läggas på sin plats. den ständiga separationsångesten som gör sig påmind.
jag dricker kaffe, lyssnar på buena vista social club och är skakig i kroppen för att jag är bakfull.
denna bakfullhet.
jag dricker kaffe, lyssnar på buena vista social club och är skakig i kroppen för att jag är bakfull.
denna bakfullhet.
bengtsfors via uddevalla
det är lustigt vilka känslor som kommer över mig nu. jag trodde inte att en flytt skulle framkalla såna här känslor, det är så mycket att resonera och tänka kring. allt är så nytt. det känns som i början av livet fast som om det fanns massor av saker innan också. det är paradoxalt. jag sitter på bussen på väg till Uddevalla från göteborg. nya busshållplatser. spårvagnen går bara till positivgatan, sen får man ta ersättningsbuss eftersom dom bygger om frölunda torgs hållplats. overklighet men samtidigt så innihelvete, brinnande verkligt och nära. det händer här och nu, hela tiden.
jag tittar på bilder från trollhättan, kvällar som vi spenderat ute, druckit oss fulla på meza och vokalen. all drama, alla bråk och fylleslag. är det långt borta nu? saknar jag det? jag vet inte. både ja och nej.
jag saknar att veta min plats, ha 5 minuter bort till närmsta vän, ha efterfester till klockan åtta på morgonen och skratta åt gårdagen. saknar att förarga mig över 671 bussen som alltid gör så att vi missar alla andra bussar, saknar min kärleks varma blick i kråkboet. saknar mina vänner och min mamma.
men jag trivs i göteborg. och jag känner mig stark, och svag också för den delen. alla lager av yta är liksom bortskrapade. nu är det bara jag på allvar. och det är lustigt att typ 10 mil kan göra sådan skillnad. det är ett konstigt avstånd, inte så långt att man inte kan hälsa på över en dag, men samtidigt en betydelsefull skillnad. få en att gå åt andra hållet. men det blev så tyst i stan, festen tog slut. alla for åt olika håll. jag ville inte och vågade inte stanna kvar för att se vad som hände sen.
jag tittar på bilder från trollhättan, kvällar som vi spenderat ute, druckit oss fulla på meza och vokalen. all drama, alla bråk och fylleslag. är det långt borta nu? saknar jag det? jag vet inte. både ja och nej.
jag saknar att veta min plats, ha 5 minuter bort till närmsta vän, ha efterfester till klockan åtta på morgonen och skratta åt gårdagen. saknar att förarga mig över 671 bussen som alltid gör så att vi missar alla andra bussar, saknar min kärleks varma blick i kråkboet. saknar mina vänner och min mamma.
men jag trivs i göteborg. och jag känner mig stark, och svag också för den delen. alla lager av yta är liksom bortskrapade. nu är det bara jag på allvar. och det är lustigt att typ 10 mil kan göra sådan skillnad. det är ett konstigt avstånd, inte så långt att man inte kan hälsa på över en dag, men samtidigt en betydelsefull skillnad. få en att gå åt andra hållet. men det blev så tyst i stan, festen tog slut. alla for åt olika håll. jag ville inte och vågade inte stanna kvar för att se vad som hände sen.
dfefegffd
all ångest jag har uttryck på denna blogg, dessa inlägg fulla av skit.
jag har haft ont i magen hela dagen. jag är trött på mänsklighet, trött på att må så här.
det är aldrig jag.
jag är borta. en skugga från förr.
"Tänk om jag kunde förklara för dig hur, att, varför jag är ledsen. Det är kallt här. Jag är ledsen, det är rätt ensamt men det gör inget, jag gör mitt eget. Jag känner mig egen igen, jag har lärt mig att göra så. Kanske är det att fly, men det kan också vara min första egna rationella handling. Det känns som frihet, förlåt. Jag önskar att jag kunde förklara hur stor min skuld känns, hurmycket jag velat göra annorlunda." - grioa (http://grioa.blogspot.com/)
jag har haft ont i magen hela dagen. jag är trött på mänsklighet, trött på att må så här.
det är aldrig jag.
jag är borta. en skugga från förr.
"Tänk om jag kunde förklara för dig hur, att, varför jag är ledsen. Det är kallt här. Jag är ledsen, det är rätt ensamt men det gör inget, jag gör mitt eget. Jag känner mig egen igen, jag har lärt mig att göra så. Kanske är det att fly, men det kan också vara min första egna rationella handling. Det känns som frihet, förlåt. Jag önskar att jag kunde förklara hur stor min skuld känns, hurmycket jag velat göra annorlunda." - grioa (http://grioa.blogspot.com/)